måndag 27 mars

Viltvård

Publicerad 12 februari 2014 - 14:29 - Uppdaterad 13 oktober 2016 - 20:56

Fäll lövträd åt rådjuren

Vanlig vedhuggning skapar mycket viltfoder i form av toppar och kvistar på avverkningsplatsen. Foto: Bernt Karlsson

Vanlig vedhuggning skapar mycket viltfoder i form av toppar och kvistar på avverkningsplatsen. Foto: Bernt Karlsson

Fina kvistbitar och knoppar från lövträd av alla slag är ett slags nödfoder men ingår ändå i små mängder i rådjurens vinterföda. Vid en foderplats betas fällda lövträd begärligt trots att rådjuren har tillgång till bättre foder.

Rådjuret är även vintertid en finsmakare och det är bara späda årsskott och bladknoppar som äts, ibland även hängen och lavar. På grund av sin klena tandutrustning gnager rådjur inte bark, inte ens den gröna barken på aspens stam eller grenar som älgar och harar regel­mässigt gnager rena.

Rådjuren favoriserar inte heller asp utan uppskattar praktiskt taget alla lövträd ungefär lika mycket. Al står dock lägst på listan, ek högst.

Det är i allmänhet bara de späda kvisttopparna, årsskotten, som äts men ibland kan rådjuren också tugga i sig överraskande stora kvist­bitar. Den ved de därigenom får i sig är praktiskt taget osmältbar men tycks ändå fylla en viss funktion vid matsmältningen.

Fälla lövträd
Norrut i landet, i områden där snö­djupet vintertid så gott som alltid överstiger halvmetern, lever rådjuren genom anpassning mer ”älglikt” och betar kvist från busk­ar och träd i större omfattning än vad rådjur längre söderut gör. Det anses att ett snödjup på omkring 50 centimeter utgör en sorts gräns, när rådjuren får svårt att komma ner till markskiktet och beta ljung och bärris, som annars är den normala vinterfödan.

Runt en foderplats för rådjur kan det därför vara välbetänkt att fälla lövträd vintertid så att djuren vid behov kan tillgodose sitt behov av kvist och knoppar. Finns det inga lämpliga lövträd på foderplats­en får man hugga på andra ställen och släpa dit. För den som hugger ved är saken lätt att ordna, det är bara att ta vara på toppar och stora gren­ar och se till att de hamnar i när­heten av foderplatsen.

Den som utfodrar rådjur med tork­ade lövkärvar har redan löst frågan. När rådjuren varit framme återstår som regel bara några torra pinnar.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Viltrecept
Vilt, klimatsmart och gott
Jägarnas annonstorg
Hundar, prylar och jaktmark
Drömjakt
Här finns någonstans att jaga
Tio frågor
Vad kan du om våra predatorer?
Opinion
Landets hetaste jaktdebatt
Quiz
Känner du igen hundarna?
Podcast
Landets största podcast om jakt
Byggtips!
Så bygger du en hundgård
Provläs Svensk Jakt
Bläddra i senaste numret
Viltvård
Så bygger du en andflotte

Publicerad 12 februari 2014 - 14:29

Fäll lövträd åt rådjuren

Vanlig vedhuggning skapar mycket viltfoder i form av toppar och kvistar på avverkningsplatsen. Foto: Bernt Karlsson

Fina kvistbitar och knoppar från lövträd av alla slag är ett slags nödfoder men ingår ändå i små mängder i rådjurens vinterföda. Vid en foderplats betas fällda lövträd begärligt trots att rådjuren har tillgång till bättre foder.

Rådjuret är även vintertid en finsmakare och det är bara späda årsskott och bladknoppar som äts, ibland även hängen och lavar. På grund av sin klena tandutrustning gnager rådjur inte bark, inte ens den gröna barken på aspens stam eller grenar som älgar och harar regel­mässigt gnager rena.

Rådjuren favoriserar inte heller asp utan uppskattar praktiskt taget alla lövträd ungefär lika mycket. Al står dock lägst på listan, ek högst.

Det är i allmänhet bara de späda kvisttopparna, årsskotten, som äts men ibland kan rådjuren också tugga i sig överraskande stora kvist­bitar. Den ved de därigenom får i sig är praktiskt taget osmältbar men tycks ändå fylla en viss funktion vid matsmältningen.

Fälla lövträd
Norrut i landet, i områden där snö­djupet vintertid så gott som alltid överstiger halvmetern, lever rådjuren genom anpassning mer ”älglikt” och betar kvist från busk­ar och träd i större omfattning än vad rådjur längre söderut gör. Det anses att ett snödjup på omkring 50 centimeter utgör en sorts gräns, när rådjuren får svårt att komma ner till markskiktet och beta ljung och bärris, som annars är den normala vinterfödan.

Runt en foderplats för rådjur kan det därför vara välbetänkt att fälla lövträd vintertid så att djuren vid behov kan tillgodose sitt behov av kvist och knoppar. Finns det inga lämpliga lövträd på foderplats­en får man hugga på andra ställen och släpa dit. För den som hugger ved är saken lätt att ordna, det är bara att ta vara på toppar och stora gren­ar och se till att de hamnar i när­heten av foderplatsen.

Den som utfodrar rådjur med tork­ade lövkärvar har redan löst frågan. När rådjuren varit framme återstår som regel bara några torra pinnar.

Samtidigt på JaktPlay

Senaste från Annonstorget

Älgjakt!
Kan du något om älgar och älgjakt?
Fåglar!
Känner du igen fåglarna?
Tio frågor!
Vad kan du om våra predatorer?
Rävkunskap
Vad vet du om rävar och rävjakt?
Rådjursjakt!
Vad har du för kunskaper om rådjursjakt med hund?
Är du viltvårdare?
Testa dina kunskaper om viltvård.
Jakttider!
Kan du din jakttabell?
Vildsvin!
Vad kan du om vildsvin och vildsvinsjakt?
Är du jägare?
Har du rätt kunskaper?
Tio frågor
Vad kan du om vargar och vargjakt?
Jakthundar!
Känner du igen jakthundraserna?
Tio frågor
Om lodjur och lodjursjakt
Spårkunskap
Vad kan du om spår och spårtecken?
Viltolycka!
Hur gör du när en viltolycka inträffar?

Svensk Jakt på Instagram