En finsk-rysk varg har siktats i landet. Det ska bli intressant att se om Naturvårdsverket ännu en gång tänker frångå sina egna smittskyddsregler.

Peter Thorsell, sakkunnig i vapenfrågor inom Polismyndigheten, säger i SVT att jägare inte alls ska oroa sig över EU:s föreslagna ändringar i vapendirektivet. Skälet är att skärpningarna enligt honom inte alls berör jaktvapen, eller i varje fall inte i speciellt hög utsträckning. Den som tillmäter Thorsell goda intentioner i frågor som rör vapen misstar sig emellertid grovt.

Naturvårdverkets beräkningar i den socioekonomiska utredningen kritiseras vad jag förstår med rätta, men inget sker.

Vad gör egentligen Svenska Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund, LRF, fäbodbrukarnas intresseorganisation, med flera, åt den nationella vargplågan?

Landsbygdspartiet oberoende vill absolut inte försvåra för jägare och sportskyttar vad gäller licenskrav och vill inte heller ytterligare begränsa vilka vapen som ska få användas vid jakt eller sportskytte.

För människor som drabbas av den skenande vargetableringen fälls inga tårar. Utan att över huvud taget göra några jämförelser i övrigt kunde även hårt prövade landsbygdsbor och jägare vara värda något litet medkännande från Miljöpartiets ledande företrädare.

Det finns inga ursäkter längre för politikerna. Det är orimligt att Sverige, trots flera riksdagsbeslut, ännu inte har ­någon aktiv vargförvaltning. Det är också fel att ett fåtal människor indirekt styr riksdagens beslut och myndigheters ­arbete, skriver Jägareförbundets generalsekreterare Bo Sköld.

Efter en månads älgjakt i Jönköpings län kan man konstatera att avskjutningen nu är 16 procent lägre än vid motsvarande tid förra året, och 29 procent lägre än 2012. Varför har vi skjutit så få älgar i början av jakten? Finns det inga eller jagar vi annat? Eller tycker vi att det hinns med senare, vi har ju lång tid på oss?

Jag förstår EU:s populistiska utspel angående vapen. Men att ge sig på legala vapenägare hårdare än terrorister är skamligt. Terrorister har inte vapenlicens eller bryr sig om lagar.

Det är med stort intresse jag läste reportaget om toppjakt i Svensk Jakt nr 12. För mig som bor i södra Sverige är jaktformen att betrakta som omöjlig rent säkerhetsmässigt, och det är med förvåning jag konstaterar att frågan om D-max skjutning inte kom upp över huvud taget.

Vi använder främst tre sätt att försöka ta reda på hur många älgar vi har i markerna. Men det finns andra alternativ, kikarspaning är ett sådant.

Förslaget som ska reglera användning av åtelkameror är otidsenligt. De som sätter ut viltkamerorna är inte särskilt intresserade av att få människor på bild, utan det är djur och fåglar som räknas. Lagstiftarna vägrar se att den nya tiden redan är här, och kör ideligen fast i förarbetena till kameraövervakningslagen.

Terrordåden i Paris förra veckan har skakat Europa i sina grundvalar. Larmen om nära förestående terrordåd har gått runt om Europa under veckan. I sådana situationer är det lätt att ta till panikåtgärder för att visa på handlingskraft mot det hot som vi alla upplever. 

Det är med häpnad jag ser den flathet, obeslutsamhet och det minst sagt kontroversiella förhållningssättet som länsstyrelsens rovdjurshandläggare och politiker visar i vargfrågan.

I mars 2014 avlider en man i Helsingborg efter skadorna han fått vid en misshandel. Skälet till misshandeln är att han hejar på Djurgården. Debatten som följer blir het, men ingen gång ser jag förslag om att förbjuda publik vid fotbollsmatcher. 

Jag är medlem i Jägareförbundet och är utbildad biolog, men jobbar inte som biolog och är inte heller särskilt aktiv jägare. Jag är ganska neutral i vargfrågan, men är lite bekymrad av felaktig information när det argumenteras om genetik.

Kanske är rubriken ovan något tillspetsad, men alla grepp verkar vara tillåtna för att hålla ihop regeringen. Vargfrågan börjar nu anta större proportioner än att bara beröra om vi ska jaga varg eller inte, det handlar mer och mer om vem som har den beslutande makten i Sverige.

Naturvårdsverkets hantering av vargen är som historien om den lille mannen som vill få en rock uppsydd hos mäster skräddare. Det blir inget alls av de löften som getts och de beslut som tagits.

Synonymen En nyttig jägare skriver i ”Dags att jägarna tar betalt för jakten” på svenskjakt.se att markägarna borde betala jägarna för att jaga och inte tvärt om. Jag håller inte med.