Älgbetesinventeringen inom ett område ger en statistiskt säkerställd skattning av antalet tallar i hela området, men också en lika säkerställd skattning av antalet tallar som är skadade. Något som även utvärderats och bedömts som statistiskt säkerställt av Sveriges lantbruksuniversitet, skriver företrädare för Skogsstyrelsen i en replik.

För att få en rättvisande bild över betesskador på tallungskog måste man i Äbin ta hänsyn till hur många tallar som finns i undersökta områden.

Det finns många uppfattningar om hur vi genomför älgbetesinventeringen Äbin. I grunden välkomnar Skogsstyrelsen förstås debatten om resultaten som är ett viktigt underlag för älgförvaltningen, skriver två företrädare för Skogsstyrelsen i en debattreplik.

Jägare och hundägare och fårägare är mycket väl medvetna om varför vargen återtar markerna. Sanningen är att det finns för många miljö- och djurrättsaktivister i svenska myndigheter.

Vi är i ett läge då älgstammen på vissa håll skjutits sönder eller som inom Norra Hälsingland, där jag för övrigt jagar och sitter i förvaltningsområdets styrelse, helt klart påverkats av våra rovdjur. Trots det bedrivs ingen adaptiv förvaltning från länsstyrelsens sida. 

Skogsbolagen bedriver ett utrotningskrig mot älgen och det är dags att jägarna säger ifrån, för att rädda älgen och älgjakten inför framtiden. Vi jägare måste – även om det känns tufft – säga upp våra arrenden.

Problemen med betesskador på skog kommer inte att lösas med fler tvingande styrmedel. I stället har behovet av att underlätta för lokal och regional samverkan samt ökade kunskaper hos alla berörda, framkommit som viktiga faktorer, skriver företrädare för Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen i en debattreplik.

Sveriges landsbygd avfolkas och de stora rovdjuren återtar sina gamla jaktmarker. Inget konstigt med det och några utsläpp av varg har säkerligen aldrig skett.

Om svenskt rättsväsende ska få tillbaka någon form av förtroende måste myndigheter och politiker ge Karl Hedin upprättelse för det rättsövergrepp som drabbat honom.

Myndigheternas beslut ignoreras och skogsbolagen ökar älgavskjutningen till högre nivåer än vad antagna planer anger. I det läget slår Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen fast att det inte finns behov av tvingande styrmedel i älgförvaltningen. Något som föranleder flera frågor. 

Hanteringen av älgförvaltningen i Norra Hälsingland är ett rejält magplask av Länsstyrelsen i Gävleborg. Det har funnits starka skäl för ansvarskännande markägare som Holmen att justera länsstyrelsens felaktigt nerpressade avskjutningsmål. 

Politikerna behöver vakna upp ur sin dvala och tillsätta en kommission som för en gång för alla besvarar frågan hur vargen återkom till vårt land.

För skogsbolagen handlar det bara om att maximera vinsterna från skogen. Att älgen och därmed jakten är en inkomstkälla tas det ingen hänsyn till. Det gör däremot de mindre privata markägarna.

Är Jägareförbundets medlemmar nöjda med hur Naturvårdsverket hanterar varg- och älgförvaltningen? Vid förra veckans konferens med länsförbundens ordföranden var man tveksam till en Viltmyndighet. Något som går på tvärs med stämmobeslutet att vi ska verka för en ny myndighet.

Många gånger har jägarna lite att sätta emot när markägarna dikterar villkoren för jakten. 

Trots att jägarna hävdar att de vet viltets bästa, fortsätter de att fälla vuxna älgar. Det är anmärkningsvärt, då vi behöver fler vuxna djur för att kunna fortsätta jaga.

Den felaktiga tolkningen av det juridiska begreppet ursprungsbefolkning späder på rasismen mot det samiska folket. Riksdagen har erkänt att samerna ska betraktas som urfolk enligt internationell rätt.

Senare tids resonemang och debatt om älgen och hur stor stammen ska vara har ett väldigt konstigt fokus, med starka utsagor från skilda intressenter. Egentligen är det ju vi jägare som avgör älgstammens storlek.

Det hävdas ofta att samerna är Sveriges ursprungsbefolkning. Jag har inte sett att man lägger fram några hållbara vetenskapliga bevis för att så skulle vara fallet.