För de ekonomiskt hårt ansträngda jaktskytteföreningarna är kommunernas krav ingen munter läsning. På uppmaning av länsstyrelsen, som i sin tur har krav på sig från Naturvårdsverket, ska möjligt förorenade områden i Jönköpings län inventeras.

– Och eftersom det på jaktskyttebanorna finns både bly, samt vissa miljöfarliga ämnen från gamla tiders lerduvor, måste kartläggningen göras även där, säger Per Nilsson som är samordnare för förorenade områden på länsstyrelsens miljöskyddsenhet. 

Föreslår alternativ
Verksamheten ska inventeras och kartläggas enligt systemet Metodik för inventering av förorenade områden, MIFO 1, och för i varje fall Tranås jaktvårdsförenings del ska resultatet rapporteras till kommunen senast 1 april nästa år.

– Vi har fått möjlighet att yttra oss över föreläggandet, och kortfattat kan man säga att kartläggningen är alldeles för avancerad och ställer alltför stora krav på föreningarna, säger Leif Karlsson som agerar på Tranås jaktvårdsförenings uppdrag.

Tranåsföreningen uppmanar nu kommunen att sänka kraven. Att man istället för att begära ifyllda omfattande och komplicerade blanketter ska nöja sig med att få kartor över områden där skytte har bedrivits och bedrivs idag, samt en skriftlig redogörelse över vilken typ av verksamhet som varit på de olika platserna.

Dyrt med konsult

Föreningen vill också ha skriftligt på att kommunen inte kommer att ställa krav på provtagning eller sanering av de områden som inventeras.
Men några sådana garantier kan det enligt Per Nilsson på länsstyrelsen inte bli. I de fall det inte finns några skäl till provtagning och sanering räcker det med att inventera.

– Men där skjutbanorna ligger i anslutning till känsliga områden, till exempel våtmarker, kan det bli aktuellt att gå vidare, säger Per Nilsson.

Edshultsortens jaktvårdsförening driver Sannebo skjutbana, en anläggning med små resurser. Föreningens ordförande Gunnar Thorn-Andersen säger att hans förening kommer att göra ungefär som man planerar i Tranås. Att lämna in en förenklad rapport över verksamheten.

– Vi skriver en redogörelse för vad som är gjort under årens lopp och märker ut det på kartor. Ska vi följa instruktionerna i föreläggandet blir det alldeles för dyrt för oss. Om vi måste anlita en konsult kostar det 20.000–25.000 kronor.

Men en sådan metod är inget som uppmuntras av Per Nilsson på länsstyrelsen. Han bedömer att föreningarna klarar att fylla i blanketterna utan konsulthjälp, och i de fall det behövs ta hjälp av myndigheten på antingen kommun eller länsstyrelse.

– Jag är medveten om att det här inte är alldeles enkelt och att det kan bli problem. Men det finns inga krav på att en utomstående konsult ska göra inventeringen och det finns en metodik som man kan följa, säger Per Nilsson.

Föreningars död?

Svensk Jakt har också pratat med Sven Rylander som är ordförande för Eksjönejdens jaktvårdsförening som driver jaktskytteanläggningen Jägargården.

Han är bekymrad när han studerar kraven från länsstyrelse och kommun.

– Vi har inte råd att anlita någon konsult, utan får fylla i det här så gott det går. Jag är orolig för jaktskytteklubbarna i länet. Många små banor kommer inte att kunna leva upp till de här kraven, och det riskerar att leda till föreningarnas död, säger Sven Rylander. «

Krav på sanering kan ställas 

Skjutbanor utgör en ringa miljö- och hälsorisk. I de allra flesta fall är det bäst att inte vidta några saneringsåtgärder alls. Det konstaterade miljö- och blyexperten Ulf Qvarfort när han på Jägareförbundets uppdrag undersökte ett 20-tal jaktskyttebanor i landet.

– Ska man kortfattat beskriva problemen så finns det risk för utfällning i samband med väldigt låga pH-värden. Men i de allra flesta fallen gör man ingenting, något som också konstaterades i blykonsekvensutredningen som Naturvårdsverket lät göra 2006, säger Janne Kjellsson som arbetat med att kartlägga och bedöma miljöpåverkan från många skjutbanor i landet.
Han beskriver det som att föreningarna i Jönköpings län sitter i en rävsax. De är helt enkelt tvingade att följa kommunernas förelägganden.

– Att lägga ner verksamheten hjälper inte. Då är man som tidigare verksamhetsutövare ansvarig och kan tvingas vidta åtgärder för att säkra anläggningen, säger Janne Kjellsson.

Ingen bra metod

Han har utfört flera inventeringar enligt MIFO 1, se artikel Hårda miljökrav ställs på skjutbanor, och i de flesta fall räcker det. I vissa fall måste man gå vidare, till exempel där marken är försurad.

MIFO 1 är enligt Janne Kjellsson ingen bra metod för inventering av skjutbanor, eftersom man ska redovisa mängden bly som ligger i ett kulfång. Det är regelmässigt så stora mängder att de med råge överskrider Naturvårdsverkets gränsvärden.

– Men det är inte det som är intressant. Frågan är om kulfången läcker bly till omgivande mark och vatten, och det gör de normalt inte.

Gamla verksamheter

Janne Kjellsson påtalar också svårigheten att genomföra inventeringen enligt kommunernas och länsstyrelsens krav. Att fylla i de omfattande frågeformulären korrekt kräver kompetens.

– Det är inte enkelt att ge några generella råd, men föreningarna kan ta kontakt med mig om de behöver hjälp och stöd. Jag tar betalt, men inte som en miljökonsult för en sådan kan bli mycket kostsam.

Ett annat råd från Janne Kjellsson är att föreningarna ska begära förlängd tid innan rapporten ska lämnas. Verksamheten har bedrivits i många tiotals, kanske hundra, år, och det är ingen katastrof om inte inventeringen är genomförd till april nästa år.