Så uppdagades den stora jakthärvan

Av: Lars-Henrik Andersson

Olagliga, omgjorda vapen. Telefonavlyssning, strypta björnar och lodjur.

En misstänkt som haft officiella uppdrag för länsstyrelsen och varit delaktig i forskningsprojekt med sändarförsedda rovdjur.

De misstänkta brotten kan enligt åklagaren ha pågått i många år.

Foto: Lars-Henrik Andersson

Kammaråklagare Åse Schoultz kommer att lägga fram omfattande teknisk bevisning i sitt försök att få männen i jakthärvan i Norrbotten fällda.

Bevisningen handlar bland annat om telefonavlyssning samt bilder från åtelkameror och mobiltelefoner på döda lodjur, järvar och björnar. Men även spårloggar från hundpejlar.

– Normalt sett är den här typen av brott svåra att utreda, men här har vi lyckats samla mycket bevis, säger hon.

Däremot har polis och åklagare inte funnit några av de döda djuren, inga kulrester som kan matchas mot ett specifikt vapen. Däremot en björnskalle i en av de misstänktas frysar.

Svensk Jakt har tagit del av förundersökningen, med alla förhör och utskrifter av de telefonsamtal som polisen avlyssnat. Tillsammans med de beslag som gjorts träder en historia fram, som åklagaren anser handla om grov brottslighet där illegal rovdjursjakt bedrivits systematiskt i de ljusa sommarnätternas daggbeslöjade skogar.

Åse Schoultz. Foto: Lars-Henrik Andersson

Det är försommar. Våren har varit sen. Det känns som om grönskan slagit till på en gång. Vi färdas genom Norrbottens inland, genom ändlösa skogar och blånande berg. Det är vackert, och de röda husen vid älven ligger inbäddade i bländade grönska.

Vi viker av från en större asfalterad väg och färdas nordost efter dammiga skogsvägar. De stora skogarna genomkorsas av mängder med sådana vägar, mil efter mil.

Inte långt från en av dessa vägar ligger en jaktkoja som tillhör en av de misstänkta i jakthärvan, och några hundra meter in i skogen misstänker polisen att hans släkting, tillika vän, sköt en järv en sommarmorgon i slutet av juli 2016.

Förundersökningen är en tjock lunta med papper, som innehåller misstankar rörande systematisk illegal jakt, fåordiga män i förhör och illegala vapen. Innehållet i förundersökningen hoppas nu kammaråklagare Åse Schoultz ska räcka för att få de fem männen fällda för det hon åtalat dem för.

Samtliga misstänkta nekar i förhör till brott. I förhören väljer de oftast att svara mycket knapphändigt, fåordigt.

I botten vilar också frågeställningen varför? Om åklagarens teorier, misstankar, påståenden och hypoteser stämmer, vad var det i så fall som fick de misstänkta fem männen att begå dessa brott?

Fällor som hittades på en vägg i en av de misstänktas garage. Foto ur polisens förundersökning

Samtliga misstänkta nekar i förhör till brott. I förhören väljer de oftast att svara mycket knapphändigt, fåordigt.

Frågetecknen ska nu försöka rätas ut i domstol.

Åse Schoultz verkar dock förhoppningsfull och i en intervju med Svensk Jakt återkommer hon ständigt till att hon tycker att polisen gjort ett mycket bra jobb.

Frågan är hur tingsrätten värderar den bevisning som läggs fram.

De fem inblandade männen riskerar upp till fyra års fängelse, som är maxstraffet för grovt jaktbrott. De riskerar även att bli av med sina vapen under lång tid framöver, och därmed kan de också mista möjligheten till sitt stora intresse: jakt.

Foto: Lars-Henrik Andersson

Polisens misstankar stärktes när de hörde konversationen angående händelserna kring en järv den 25 juli. Foto ur polisens förundersökning

Men vi backar bandet, från framtidens hypoteser till det som skedde en dag då hösten stod för dörren. En dag då björnjakten hade pågått i drygt en vecka och älgjakten nalkades.

Strax efter lunch den 31 augusti 2016 slog ett femtiotal poliser från Västerbotten till mot fem adresser i Norrbottens inland. Ett så gott som synkroniserat tillslag där polisen snabbt försökte säkra bevis. Vid det laget hade de misstänkta männens mobiltelefoner varit avlyssnade i nära två månaders tid.

Allt hade börjat med ett tips, vilket bedömdes som så pass trovärdigt att polisen senare valde att starta en utredning. En promemoria skrevs och utifrån den gick kammaråklagare Åse Schoultz till domstolen med en begäran om avlyssning av 46-åringens telefon.

– Sedan tillkom personer vartefter, berättar Åse Schoultz.

För att en avlyssning ens ska komma i fråga krävs det att brottet som inblandade personer misstänks för kan ge fängelse i mer än två år. Domstolen tyckte åklagarens skäl var rimliga och sade ja till avlyssningen från och med 5 juli 2016. Avlyssningstillstånd gäller en månad.

Ganska snabbt fick polisen sina misstankar stärkta, inte minst när de hörde konversationen angående händelserna den 25 juli med en järv. Telefonavlyssningen förlängdes sedan med ytterligare en månad av domstolen.

Samtal om hundar och jakter under sommaren gjorde polisen än mer förvissad om att det förmodligen pågick en tämligen organiserad och utstuderad illegal jakt på de stora rovdjuren: björn, järv och lodjur.

Fyra av männen har kopplingar till renskötseln, den femte misstänkte – 39-åringen – jobbar inom skogsnäringen men är släkt med tre av de övriga misstänkta. Alla, förutom mannen som haft uppdrag åt länsstyrelsen (63-åringen), är släkt med varandra.

Fyra av männen har kopplingar till renskötseln, den femte misstänkte jobbar inom skogsnäringen men är släkt med de inblandade. Alla, förutom mannen som haft uppdrag åt länsstyrelsen, är släkt med varandra.

Beslagtagna fällor som hittades på ett flak. Foto ur polisens förundersökning

Illegala vapen hittades gömda i en bil. Foto ur polisens förundersökning

Personer Svensk Jakt pratat med beskriver några av männen som mycket jaktintresserade. De tillbringar mycket tid i skog och mark, tränar sina hundar och verkar ha koll på vad som händer i skogarna. Delvis med hjälp av åtelkameror, placerade vid åtlar. Polisen beslagtog en mängd elektronisk utrustning, bland annat pejlutrustningar.

I samband med tillslaget den sista augusti i fjol hittades även kompletta vapen, en del inte inlåsta i vapenskåp; liggandes i bilar, garderober och skåp. I ett fall hittades en laddad pistol i ett skrivbord.

De fem männen häktades några dagar senare vid tingsrätten i Luleå och belades även med restriktioner. Under tiden jobbade polisen febrilt med att säkra bevis och männen började förhöras och konfronteras med de uppgifter som framkommit vid telefonavlyssningen.

Efter hand släpptes männen ur häktet, först ut var den äldste; 73-åringen. Nya förhör hölls även våren 2017 då polisen hittat fler bilder på döda djur i dator och mobiltelefon som tillhör 46-åringen. Han nekar och vill inte kännas vid de bilder som polisen visar honom.

Samtidigt rapporteras det i media om att jakthärvan sväller, att fler djur misstänks ha dödats olagligt. Bland jägare och ortsbor spekuleras det och pratas om motiv och vilka gärningsmännen är. Norrbotten är ett glesbefolkat län och i jägarkretsar är en del av namnen kända.

Stefan Mikaelsson, ordförande för Sametinget, berättar att han känner de misstänkta. Han tycker att männen redan framställts som skyldiga i media, trots att det ännu inte hållits några förhandlingar i domstol.

Han pratar om en kollapsad politik som drabbat samerna hårt.

– Lagstiftaren har i princip gjort det olagligt att bedriva samisk kultur. Hälften av renarna beräknas bli rivna av rovdjur varje år och då inser alla att man inte kan överleva på en sådan näring som har så dåliga förutsättningar. Och det ackumulerade trycket skapar en i längden ohållbar situation, säger Stefan Mikaelsson.

Regeringsuppdraget till forskarna 2009 att ta reda på hur stor björnens predationen på ren är visade att björnen tar många renkalvar på våren. Siffrorna var så pass höga att forskarna häpnade. Samtidigt har man ännu inte redovisat vilka insatser som krävs för att renskötarna ska kunna freda sina djur. Ett spår är att de dräktiga vajorna hägnas in och föder sina kalvar i hägn, men renskötarna menar att det är både en kostsam metod som riskerar leda till att sjukdomar sprids i hägnet, dessutom är det en metod som ligger långt från de renskötande samernas kultur och traditioner.

En annan lösning som diskuterats, men som inte kunnat prövas praktiskt inom ramen för forskningsprojektet, är områdesinriktad jakt – det vill säga att man försöker skjuta björnarna som befinner sig i kalvningslandet och som ger sig på renhjordarna och kalvarna.

Medan forskare och regering funderar över situationen och på hur renskötsel och rovdjur ska kunna leva sida vid sida, så funderar folket i fjällområdena och de stora skogarna i norr på hur vardagen ska gå ihop med rovdjuren runt knuten. Samtidigt bedrivs en relativt omfattande skyddsjakt med bland annat skotrar och helikoptrar. Vårens skyddsjakt på björn omfattade närapå ett femtiotal individer.

 

”Mordet på den samiska kulturen”

Stefan Mikaelsson menar att det stora brottet är det som han betecknar som ”mordet på den samiska kulturen”.

– Att nio poliser gör husrannsakan hos en misstänkt medan media står och filmar är ett större övergrepp på en enskild människas integritet och en samisk nation och den samiska kulturen.

Stefan Mikaelsson nämner även den betesro för renen som inte tas på allvar och svårigheten för renskötarna att kunna freda sina tamdjur från ”rovdjursplågan”.

Han är även kritisk till att polis och åklagare läckt ut uppgifter från utredningen till media.

– Det är gjort för att smutskasta och för att oemotsagda kunna lämna ut information.

Stefan Mikaelsson återkommer till problemen för renskötseln.

– Antalet levande renar minskar, antalet slaktade renar minskar och antalet unga som vill bli renskötande samer minskar, och det är lagstiftningen som gjort att det ser ut så. Men vi kanske ska ta ett ”vanligt” jobb – då kan ingen komma och ta av oss det vi äger. Känslan är så i alla fall, säger Stefan Mikaelsson.

Den ersättning renskötarna får för rovdjursrivna renar är alldeles för låg, anser Mikaelsson.

– Det kompenserar inte på långa vägar och man har inte tamdjur för att rovdjuren ska äta upp dem. Man har levande renar för att de ska ge en avkastning och inkomst.

– Ersättningen för björndödade renar är den samma i dag år 2017 som 1995, som var första året med detta ersättningssystem.

På en direkt fråga om han försvarar illegal jakt på rovdjur för att skydda sina tamdjur, svarar Stefan Mikaelsson:

– Lagstiftaren borde ta sitt folkrättsliga ansvar och inte bara rikta in sig på en urfolkskultur.

Han pratar om vikten av att Sverige ratificerar ILO 169, en konvention som handlar om rättigheter för ursprungsbefolkningar och att samerna får vara fullt delaktiga i de processer som berör dem.

– Många av lagarna som reglerar den samiska kulturen och rättigheterna är baserade på lagstiftning från slutet av 1920-talet.

Stefan Mikaelsson, ordförande för Sametinget. Foto: Carl-Johan Utsi

Lagstiftaren har i princip gjort det olagligt att bedriva samisk kultur. Hälften av renarna beräknas bli rivna av rovdjur varje år och då inser alla att man inte kan överleva på en sådan näring som har så dåliga förutsättningar.

Stefan Mikaelsson

Att nio poliser gör husrannsakan hos en misstänkt medan media står och filmar är ett större övergrepp på en enskild människans integritet och en samisk nation och den samiska kulturen.

Stefan Mikaelsson

Antalet levande renar minskar, antalet slaktade renar minskar och antalet unga som vill bli renskötande samer minskar, och det är lagstiftningen som gjort att det ser ut så. Men vi kanske ska ta ett ”vanligt” jobb – då kan ingen komma och ta av oss det vi äger. Känslan är så i alla fall.

Stefan Mikaelsson

En snara i en större hink misstänks ha använts för att försöka fånga rovdjur. Foto ur polisens förundersökning

Lisa Länta.

 Jonas Westerlund.

Advokat Lisa Länta försvarar 63-åringen, som haft officiella uppdrag åt länsstyrelsen.

Hon menar att hennes klient har en rimlig förklaring till den brottsmisstanke som riktas mot honom.

– Han förnekar brott och åklagaren har ju dessutom släppt andra misstankar som fanns mot min klient i början. Det finns som sagt förklaringar och därför kommer vi begära att förundersökningen kompletteras.

På frågan om den misstänkte haft kännedom om de andra misstänkta brotten, svarar Lisa Länta:

– Det är ingenting jag känner till.

 

Advokat Jonas Westerlund som försvarar 46-åringen har gått igenom förundersökningen och enligt honom var det inga direkta nyheter i den, jämfört med vad som framkommit då polisen hållit förhör med hans klient. Jonas Westerlund har begärt några mindre kompletteringar, bland annat ett tekniskt utlåtande.

– Han förnekar samtliga misstankar när det gäller jaktbrott. Sedan har han gjort vissa medgivanden om brister i vapenhanteringen, säger Jonas Westerlund.

46-åringen har även gjort vissa medgivanden rörande de faktiska omständigheterna där han är misstänkt för anstiftan och medhjälp, enligt Jonas Westerlund.

– Min klient och åklagaren är egentligen överens om vad som hänt men min klient menar att det är inget brott. Han har inte anstiftat något brott.

På frågan hur han bedömer det material åklagaren lagt fram, svarar Jonas Westerlund:

– Det finns inget som räcker till en fällande dom. Det finns mycket material i utredningen men det finns inget som visar att min klient begått de brott han är misstänkt för.

Enligt vad Svensk Jakt erfar så har alltså inte polisen funnit något av de djur som påstås ha dödats olagligt. Man har ej heller funnit några rester från någon kula som gått att matcha mot något vapen.

– Hos min klient har man inte påträffat några av de döda djuren som är aktuella i utredningen.

 

Hur mår din klient?

– Självklart har han blivit påverkad av det här och det är inte särskilt kul bli misstänkt för brott och få vapen beslagtagna men han är vid förhållandevis gott mod.

 

Hur ser du på chanserna att din klient frias i en kommande rättegång?

– Min bedömning är att den utredning som finns inte ger stöd för att min klient ska fällas för något brott, möjligtvis när det gäller vapenförvaring – men inte när det gäller jaktbrott, säger Jonas Westerlund.

För åklagare Åse Schoultz står mycket på spel. Hon förlorade målet i det så kallade Lillhärdalsfallet där samtliga misstänkta friades. Ett tungt  nederlag för åklagaren som försökte bevisa att männen varit ute för att döda en varg.

Bevisen som åklagaren lade fram höll inte för en fällande dom. Även om det fanns vissa besvärande omständigheter kom tingsrätten och senare även hovrätten fram till att bevisningen inte var tillräcklig för en fällande dom. Båda instanser frikände därför samtliga.

Frågan är nu om åklagare Åse Schoultz har mer på fötterna den här gången när hon kliver in i förhandlingssalen vid Luleå tingsrätt någon gång i höst.

Frågan är också om det kommer att bli en rättegång som sätter fokus på rovdjurspolitiken, krockarna mellan en näring och statens mål för hur många rovdjur som ska finnas i de områden där renskötsel bedrivs.

Svaren, i alla fall några av dem, får vi senare i höst. Och vissa svar kanske vi aldrig får veta.

Åse Schoultz. Foto: Lars-Henrik Andersson