Älgdödlighet för statistiknördar

Text: Jonas Malmsten Foto: Johnny Olsson

Dödlighet hos älg röner ofta stor uppmärksamhet hos allmänhet, jägare och media. Ett par, eller fler, döda älgar hittade på ett mindre område föranleder spekulationer och undringar bland intresserade. Men vad många glömmer är helheten som utgörs av en älgstam, den areal som älgstammen lever i, samt tidens tand.

Så länge älgar funnits i vårt avlånga land har de fötts, levt och dött. Dödlighet hos älg har olika orsaker, och beror på älgens livsmiljö, klimatet, och den påverkan som rovdjuren och människan har. Ont om foder, oavsett orsak, påverkar. Varma somrar eller långa bistra vintrar påverkar. Förekomst av björn och varg påverkar. Förvaltning (eller avsaknad av sådan), jakt och trafik påverkar. Dödlighet hos älg är mångfacetterat!

För att stilla oron är det viktigt att försöka ta reda på varför älgarna dött. Där spelar Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) i Uppsala en viktig roll, så länge den hittade döda älgen är i undersökningsbart skick, vilket dessvärre inte alltid är fallet. Men även ur ett förvaltningsperspektiv är det viktigt att ta hänsyn till vilken eller vilka kategorier älgar som hittas döda. Hittas flera döda vuxna älgar, bör kanske färre vuxna fällas under jakt, till exempel.

”Så länge älgar funnits i vårt avlånga land har de fötts, levt och dött.”

Än så länge är det människan som genom förvaltning, jakt och trafik står för den överlägset största påverkan på älgen.

Än så länge är det människan som genom förvaltning, jakt och trafik står för den överlägset största påverkan på älgen.

Den nordiska älgstammen är överlag frisk och välmående. Det finns alltså just nu inte några sjukdomar eller tillstånd som hotar eller nämnvärt påverkar populationen. Visst sker förändringar i klimatet, men än så länge är det människan som genom förvaltning, jakt och trafik står för den överlägset största påverkan på älgen. Så är det nu, och så var det för 30 år sedan.

För en älgstam, utan närvaro av stora rovdjur, anses en dödlighet om maximalt fem procent vara relativt normalt över tid. Viss variation mellan år och regioner förekommer. Orsaker till denna dödlighet innefattar till exempel sjukdomar, svält, traumatiska skador (exempelvis stångskador) och fallolyckor. Dödligheten i trafik kan variera stort mellan områden och år, och styrs inte bara av tillgången på älg, utan även förekomst av viltstängsel, trafikintensitet och när tidpunkten för trafik sammanfaller med älgens aktivitetsmönster.

Att ha en helhetsbild över älgdödlighet är således viktigt. Denna helhetsbild innefattar kännedom om:

A: Älgstammens täthet (antal älgar per 1.000 hektar)

B: Den totala yta på vilken man hittat döda älgar (antal hektar)

C: Hur många älgar som hittats döda (antal älgar)

D: Den period inom vilken man hittat döda älgar (uttryckt i år)

I områden med intresserade jägare och relativt gott om älg kan hitta så mycket som 80–85 procent av alla döda älgar.

I områden med intresserade jägare och relativt gott om älg kan hitta så mycket som 80–85 procent av alla döda älgar.

Det svåra i detta sammanhang är att veta hur många älgar som dör men som inte hittas eller rapporteras. Denna faktor hänger på jägarnas och allmänhetens benägenhet att titta efter döda älgar och rapportera detta. Man har dock kunnat visa att man i områden med intresserade jägare och relativt gott om älg kan hitta så mycket som 80–85 procent av alla döda älgar.

Ett enkelt räkneexempel innefattar ett älgskötselområde som omfattar 10.000 hektar (B) och vars älgstam har en genomsnittlig täthet på fem älgar per 1.000 hektar (A). Fyra döda älgar (C) har hittats i området under två års tid (D).

Dödligheten (i procent) i detta område räknas då ut så här:

Ett mer realistiskt räkneexempel är ett älgskötselområde med:

A: 7,3 älgar per 1.000 ha (täthet)

B: 23.520 hektar (ÄSO:s storlek)

C: 19 älgar (hittade döda)

D: 3 år (tid från när den första till den senaste döda älgen hittades)

Det man här ska begrunda är hur stor andel av de döda älgarna man verkligen hittar. I bästa fall kanske man hittar 85 procent av de döda älgarna. Då utgör alltså de 3,7 procenten 85 procent av den totala dödligheten. Således måste man räkna ut vad 100 procent skulle innebära i dödlighetsprocent:

Misstänker man att man hittar färre, får man dela med en lägre siffra:

Normalt sett ökar älgstammen med cirka 30 procent på sommaren, för att sedan minska under jaktperioden.

Normalt sett ökar älgstammen med cirka 30 procent på sommaren, för att sedan minska under jaktperioden.

De 19 döda älgarna kan låta som ett högt och oroande antal, men benar man ut siffrorna så blir dödligheten ändå inom gränsen för vad som får anses vara normalt.

En ytterligare faktor att ta hänsyn till är att älgstammen om sommaren är mycket större än under vintern. Normalt sett ökar älgstammen med cirka 30 procent på sommaren, för att sedan minska under jaktperioden. Således är den genomsnittliga tätheten utslaget på hela året faktiskt avsevärt högre än vintertätheten. Till exempel så har ett område med tio älgar per 1.000 hektar i vinterstam i själva verket 30 procent fler älgar halva året:

10 + (30 % av 10) alltså 10 + (0,3 x 10) alltså 10 + 3 = 13 älgar per 1.000 hektar. Halva året är stammen 10 per 1.000 hektar och halva året 13 per 1.000 hektar. Medelvärdet av dessa tätheter blir:

Det är således över tid lämpligare att ”räkna upp” älgstammens täthet i dödlighetsberäkningarna, för att täcka in variationer i täthet mellan sommar och vinter.

Matematiska uträkningar är nödvändigtvis inte det som stillar alla jägares oro, men till matematikens försvar kan sägas att det historiskt sett nästan aldrig påvisats dödlighet i en älgstam (utöver jakt och trafik) på över fem procent över tid. Toppar och dalar mellan år kan hittas, men på lång sikt brukar allt jämna ut sig.

Slutsatsen – och en uppmaning till jägarna – är alltså: fortsätt att rapportera och undersöka döda älgar för att stilla nyfikenheten, beakta de döda älgarna i förvaltningen, men försök se dödlighet hos älg i det breda perspektivet.

”Toppar och dalar mellan år kan hittas, men på lång sikt brukar allt jämna ut sig.”

Älgko med två kalvar.