Till slut var det inte försvarligt att upprätthålla jakt­tiden, och i en motion till Svenska Jägareförbundet ­kongress föreslog länsföreningen att uttern skulle fredas.
Det blev också förbundets beslut och efter framställan till regeringen fridlystes uttern, samma år som Jönköpings­jägarna kom med sitt förslag.

Vad hade då jakten haft för betydelse för utterns till­bakagång? Egentligen ingen alls. Som med allt annat småvilt regleras det jaktliga uttaget av tillgången på vilt. 
Men vid tiden för fridlysningen och ett antal år efter det fanns det så få uttrar att varje individ var viktig för att en återhämtning skulle vara möjlig.
Boven i dramat stavades alltså inte jakt, utan PCB. Miljö­giftet som slagit hårt mot sälarna drabbade uttern lika illa. Reproduktionstalen sjönk dramatiskt och uttern var i vissa delar av landet på väg att utrotas.

Under många år var situationen för uttern akut. Men efter att PCB förbjudits och åtgärder satts in för att för­bättra utterns livsmiljöer inleddes en återhämtning.
Idag klassas inte uttern som akut hotad. Föreningen Rädda uttern i Småland, där Jägareförbundet spelat en viktig roll, har funnit läget så bra att man beslutat att avveckla sig själv.
Utterns historia visar att jägarna gör skillnad. Inte bara med att reglera viltstammar, anlägga viltvatten, utfodra vilt under stränga vintrar, göra eftersök och skapa viltbete.

I det något längre perspektivet har vår viltövervakning en mycket stor betydelse. Och det gäller att var och en går till sig själv för att bidra i det viktiga arbetet. 
Att du och jag och alla andra uthålligt rapporterar våra jaktliga uttag spelar roll för jaktens framtid, och kan som synes göra att vi bidrar till att stoppa miljökatastrofer medan tid är. Utter och PCB är ett exempel. Fasan och DDT ett annat.

TRÄFF!
Poliserna som utrett den omfattande ­tjuvjakten på trofévilt i Skåne har gjort ett mycket bra arbete.

BOM!
De allt högljuddare kraven och ibland absurda förslagen om skyddsjakt av olika slag på älg, kron och dov.