Vårt förbund har en medlemskår som känner varenda viltväxel i landet. 
Det är jägarna som känner till det mesta om viltstammarnas utveckling genom inventeringar och lokalkännedom.
Det är jägarna som genomför jakten och tillsammans med markägarna tar ansvar för viltförvaltningen.
Därför är det också naturligt att vi starkt förordar att besluten kring jakten och vilt­förvaltningen ska fattas på lokal nivå.

Våra viltstammar förorsakar dessvärre betesskador på skog och grödor. Dessa uppträder oftast lokalt.
En uppgift för jägare och markägare är därför att på lokal nivå finna en balans i viltstammarna. En balans som erbjuder goda jaktmöjligheter med minimala betesskador.
Det är ingen lätt uppgift. Det förutsätter goda beslutsunderlag från inventeringar av såväl betesskador som vilttillgången.
Det förutsätter också att parterna har en vilja att nå en acceptabel lösning. Det kan bara göras om parterna har förtroende för varandra och respekterar varandras ståndpunkter.
Även om samarbetet mellan jägare och markägare fungerar väl på de flesta håll har vi under det gångna året tyvärr noterat att man på några håll i landet inte kunnat enas om hur viltförvaltningen ska skötas. 

I områden med vildsvin har utfodringen blivit ett slagträ i debatten och då man inte kan enas om älgförvaltningen står utslagsrösten som ett rött skynke framför jägarna.
Tonläget har skruvats upp och det ömse­sidiga förtroendet har raserats i samma takt. 
Som jag ser det har vi egentligen bara ett val – vi måste samarbeta lokalt. 
Jord- och skogsbrukare är som jägarna brukare av naturresurserna. I den gemen­skapen har vi mycket mer att vinna på samverkan än på konfrontation.

Klarar vi inte av att tillsammans lösa vår förvaltningsuppgift kommer sannolikt någon annan att ta över den. Det blir definitivt inte något att se fram mot. 
Från jägarnas sida vill vi ha en rak, ärlig och konstruktiv förhandling. Vi respekterar att betesskadorna på vissa håll måste reduceras.
Samtidigt vill vi se uttryck för en lång­­siktig viltförvaltning där jakten och kvalitet­en på viltstammarna ses som en viktig och betydelse­full tillgång. 
Vi vill se att jägarnas roll respekteras av jord- och skogsbrukare.