Den 19 december 2013 blev 30 vargar med en smal genetisk bas värdefullare än en konstruktiv framtida hantering av svensk rovdjurspolitik.

Den 19 december 2013 publicerar en förening med cirka 3.000 riktiga medlemmar (SRF),  en nationell organisation som uppenbarligen under dagens ledning har valt kortsiktighet och populism före långsiktighet och konstruktivitet (SNF) och en internationell organisation som aldrig någonsin har behövt  ta ansvar för sitt agerande (WWF) ett pressmeddelande där de visar hur långt de är beredda att gå när det gäller att rasera Europas bästa system för en långsiktig naturvård.

Sponsrade av Naturvårdsverket (SRF) och internationellt kapital (WWF/SNF) är de beredda att ta till vilka medel som helst för att hålla det de lovat sina sponsorer. Det vill säga ett ”rewildat” Sverige där naturen är något man ”ser, men inte rör”. Eller, som de själva ofta uttrycker sig, ”ett föredöme för resten av Europa”.

Inget får stå i vägen när kampen om styrningen av framtidens svenska viltvård ska avgöras. Inte något så primitivt och omodernt som att skörda av naturens överskott för att få mat på bordet. Inte småskalig tamdjurshållning. Inte naturfolks traditioner. Inte FN:s regler om mänskliga rättigheter. Nej, inte ens demokratiskt fattade beslut i Sveriges riksdag.

Svensk natur är inte bara Europas, utan världens bästa kombination av mänsklig verksamhet och biologisk mångfald, inklusive livskraftiga stammar av de stora rovdjuren. För 30 silverpengar, förlåt vargar, är de tre organisationerna beredda att med EU:s hjälp köra över allt detta.

De tre organisationerna väljer samma taktik som många, i egna ögon, stora ledare före dem försökt med. Försök som alla alltid till slut slagits ner av den inneboende kraften hos den stora massan av människor som verkligen brinner för rättvisa och sanning, men allra mest för möjligheten att kunna påverka sitt eget liv.

MP och V har redan, av skäl som bara de själva känner till, valt att ställa sig bakom SRF:s, SNF:s och WWF:s konfrontationstaktik i rovdjursfrågan.

Vilken sida kommer Socialdemokraterna, som varit i regeringsposition under många av de år då den svenska naturen vi har idag byggdes upp, att välja?

Är Socialdemokraterna verkligen beredda att över en natt låta ”naturens självutnämnda räddare” rasera allt de under många år varit med att bygga upp? Eller kommer de lägga kortsiktig valtaktik åt sidan och sluta upp bakom regeringen och oss som verkligen vill värna den svenska naturen för sin egen skull?

Var står ni, socialdemokrater? Är ni beredda att sälja ut inte bara det vi har, utan också möjligheten att ta det sista avgörande steget mot den modernaste viltförvaltningen och den bästa naturvården i världen för bara 30 silverpengar, förlåt vargar?

Mats S Johansson