tisdag 19 mars

Opinion

Debatt: ”Utfodring: Viltvård eller uppfödning?”

Debattören ifrågasätter utfodring med otvättade sockerbetor, av flera anledningar. Foto: Mattias Lilja

I etikdebattens spår finns i dag en fråga som jag känner är nödvändig att ta upp. Jag har med åren som gått efter att vildsvinen etablerat sig på allvar, bekymrat kunna konstatera att den ohämmade utfodringen med otvättade sockerbetor i skog och mark verkar fortsätta och i vissa områden till och med öka.

Effekterna av en sådan utfodring är tydliga för de flesta av oss. Sockerbetor är godis för det vilda, inte enbart för vildsvin. Betorna är så eftertraktade att effekterna för grannmarkerna inom ett ganska stort område runt en fastighet med stor utfodring av sockerbetor har upplevt en kraftig minskning av vilt.
Minskningen är så påtaglig att jägarna uppgivet konstaterar det meningslösa i att ens försöka jaga.
Att medvetet locka vilt från annans mark är tydligt reglerad i lagen. Det står förvisso att utfodring inte får ske i närhet till gräns så att det kan påverka viltet på annans mark. När det gäller sockerbetor har det nog mindre betydelse hur nära eller långt från gräns utfodringen sker.

Medvetet lockande
Vad gäller medvetenheten att locka vilt vågar jag nog påstå att den är odiskutabel. Det handlar om ohämmad utfodring med lastbil och släp, alltså 35–40 ton sockerbetor. I vissa fall räcker inte det, utan fler bilar med släp kan förväntas anlända till platsen under året.
Dessutom kan man ifrågasätta utfodring med otvättade sockerbetor över huvud taget. Grus och jord sliter ned tänderna på viltet och med sockerhalter på upp mot 16 procent kan man dessutom förvänta sig karies.
Är detta etiskt försvarbart, är det djurvänligt?
Jag är inte emot en balanserad utfodring på åtelplatser för att underlätta en beskattning av vildsvinen, eller stödutfodring för att underlätta för viltet vid tuffa vintrar.

Tidigare brunst
Dessutom kan det vara på sin plats att bara påminna om att ett foder som har så hög smaklighet och sötma har andra oönskade effekter, i alla fall vad gäller vildsvin. Suggorna går i brunst tidigare och oftare, och kullarna blir större.
Det är ett knep som jag själv har praktiserat på tamsvin, just för att få suggorna att snabbare och tydligare visa brunst. I det fallet är det ingen större skillnad om vi pratar om tama eller vilda svin.
Undertecknad önskar med detta inlägg skapa en debatt i frågan. Samt naturligtvis få ett stopp för den här typen av utfodring som mer är att betrakta som en osund uppfödning än som vård av viltet.
Viljan att skapa fler skottillfällen och att öka sina viltstammar för att höja sina intäkter på bekostnad av sina grannars jaktmöjligheter kan inte anses vara etiskt försvarbart.
Dessutom får intilliggande odlingsmark under vegetationsperioden ta skadorna samt kostnaderna för en hög vildsvinstam.            

Jan Teichert           

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3.000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till: 
debatt@svenskjakt.se
Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.
Du kan också använda dig av #jaktpol på twitter.

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se

Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.