Söndag och regnväder ger lite mer tid till funderingar och eftertanke.
Länsföreningarna samt kretsarna i de norra regionerna inom Svenska Jägareförbundet har varit och är ganska förskonade från varg och vargangrepp, vilket också innebär att engagemanget från deras sida inte blir så stort.
Detta är ju helt naturligt, med utgångspunkten att berörs man inte direkt av något så utgör det heller inget problem.
Jägarna har förlitat sig på samernas närvaro då stora områden utgör renbetesområde, men jag har hela tiden varnat för vad som kan hända om regler, lagar och förordningar ändras och plötsligt har man inte längre det skydd som samernas närvaro hitintills gett.

Naturvårdsverket ett rovdjur
Just nu håller Naturvårdsverket på med en genetikplan, där man likt ett rovdjur smyger sig på sitt byte, vill införa förändringar som för samerna, lantbrukarna, tamdjurshållare, markägare och jägare inte kommer göra det lättare att bedriva sina respektive verksamheter.
Naturvårdsverket genomför en dialog med företrädare för renskötseln och länsstyrelserna i syfte att identifiera möjligheterna för immigrerade vargar från finsk-ryska populationer att på egna ben ta sig ner genom renskötselområdet, med så begränsade skador på renskötseln som möjligt.

Horribel ordning
En del av förslaget är att Naturvårdsverket ska vägleda om vikten av DNA-provtagning före skyddsjaktbeslut.
För att förbättra möjligheterna för utsättning av valpar föreslås ändrade sekretessregler och borttaget krav på medgivande från jakträttsinnehavare.
Detta är helt horribelt anser jag.


Från Svenska Jägareförbundet centralt har man sågat detta förslag, men jag tror också att man på såväl kretsnivå som länsnivå måste visa ett större engagemang. Genom det ökar trycket på Naturvårdsverket, samtidigt som förbundet centralt känner att man har vårt stöd.
Samtidigt ger vi också vårt stöd till de kretsar och länsförbund som idag är hårt drabbade av varg.

Rovdjuren angår oss alla
De problem som idag finns med överklagade beslut om licensjakt på varg, fritt växande vargstam, och så vidare ligger närmare än många tror här uppe i norra delarna av landet.
Men då gäller det inte varg, utan licensjakten på björn som mer eller mindre suspekta organisationer kan överklaga, där jurister sedan ska tolka såväl nationella lagar och föreskrifter som EU-bestämmelser. I det ingår arterna som upptas i art- och habitatdirektivet med björn, varg och lodjur. Dessa står med i bilaga 4 där arter förtecknas som kräver ett strikt skydd.
Jag kan i alla fall se scenariot framför mig med den cirkus som kommer att uppstå runt detta. Skrivelsen om detta finns också upptaget i den nationella förvaltningsplanen för björn.
Rovdjursproblematiken är ingen regional fråga, utan är viktig för alla landsdelar. Vi tillhör ett och samma förbund, vilket innebär att vi faktiskt har en skyldighet att stötta våra förbundsvänner i alla frågor, alltså även de som inte direkt berör oss.
Per-Arne Olsson
Timrå