En landslagsskytt har förvägrats licens på grund av bristande aktivitet och såväl inrikesministern som justitieministern har anmälts till KU på grund av märkliga turer kring EU:s vapendirektiv.

Det står med tydlighet klart att något inte står rätt till i Sverige.

Som aktiv jägare och sportskytt sedan många år har undertecknad över tid sett hur det samhälleliga paradigmet orättfärdigt blivit allt snävare för laglydiga vapenägare.

Skärpningar av lagar och regelverk har dessvärre inte alltid skett utifrån empirisk grund och gängse demokratisk förankring, utan ofta har dessa varit ett uttryck för populistisk symbolpolitik och för tjänstemannaaktivism från individer i ledande ställning inom Polismyndigheten och på justitiedepartementet.

Denna tjänstemannaaktivism är numera inte enbart ett nationellt dilemma utan även ett europeiskt. Upprinnelsen till EU-kommissionens vapendirektiv och politiska hantering står att läsa närmre om på undertecknads blogg:

Flera exempel

I dag ser vi återkommande exempel på hur Polismyndigheten ger avslag på licensansökningar på vapentyper som enskilda tjänstemän inte tycker om. Detta trots att vad det gäller jaktvapens lämplighet är upp till Naturvårdsverket att definiera detta och inte polisen.

Trots att Polismyndigheten upprepade gånger har förlorat i domstol i ärenden avseende samma vapentyp fortsätter man att ge avslag på licensansökningar på ”oönskade” vapenmodeller och kalibrar. Så här agerar man tills dess att man får ett bifall som sedan används som prejudikat.

Omvänt prejudikat nyttjas däremot inte. Förutom det juridiskt tveksamma uppstår förseningar i licenshanteringen, vilket ofta uppmärksammas i massmedia.

Respekten för svensk lag förefaller obefintlig inom myndigheten ifråga. Man har sonika tagit sig mandatet att driva en egen politisk linje, och tillåts göra så, antingen genom medvetet medlöperi eller okunskap från regeringens sida.

Mycket allvarligt

Polisens agerande är i förlängningen oerhört allvarligt och urholkar förtroendet för förvaltningsapparaten och vårt demokratiska system. Således är principfrågan vida överordnad sakfrågan.

Sveriges vapenägare utgör över 600.000 personer av befolkningen och i princip alla av dessa har rösträtt. Hur ska förtroendet för den objektiva förvaltningen och parlamentariska spelregler upprätthållas när tjänstemannaaktivister hålls om ryggen av statsråd, som i fallet med vapendirektivet, när det läckt ut att de förstnämnda överskridit riksdagens mandat i överläggningarna i Bryssel, eller när dessa tar sig rätten att ignorera svensk lagstiftning i sitt tjänsteutövande?

Polismyndigheten är i dagsläget dysfunktionell och behäftad med grava ledningsproblem där tjänstemän i ledande positioner synbart har problem att göra åtskillnad på sina privata politiska åsikter och sitt tjänsteutövande.

Med lag byggs land

Moderata riksdagsledamöter har lagt riksdagsmotioner om att flytta licenshanteringen till en ny viltmyndighet. Detta för att förhoppningsvis komma ifrån den uttalade tjänstemannaaktivism som idag hemsöker polisen. Detta är ett bra förslag som bör stödjas då det förefaller futilt att försöka renovera taket på ett hus där rötan nått ned till trossbotten.

Tjänstemannaaktivismen som till exempel. Polismyndighetens Peter Thorsell, Lars Tonneman och justitiedepartementets Nils Hänninger bedriver (samtliga är för övrigt gamla kollegor från Dalapolisen) utgör inte bara ett förvaltningsproblem utan är även i högsta grad ett demokratiskt problem.

Därför är det nödvändigt att frånta Polismyndigheten licenshanteringen. Redan de gamla landskapslagarna stipulerade att Land skall med lag byggas. Den principen verkar inte längre gälla i dagens Sverige.

Dennis Andersson,
Stats-och samhällsvetare, jägare och sportskytt