Vargen är ett stort problem för rennäringen, men även för får-, häst- och nötkreaturbönder i våra län. De senaste vargangreppen har dock varit på hundar och katter. 
Nyligen tog återigen vargar en jakthund, denna gång utanför Långshyttan då hunden rastades. Även om det betalas ut ersättning från staten är jakthundar till största tiden av sin levnad familjemedlemmar, och den förlusten kan inte ersättas. 

Vargen ska skrämmas
Jaktförordningen tillsammans med jaktlagen och av Naturvårdsverket utfärdade föreskrifter reglerar all jakt i Sverige. Paragraf 28 jaktförordningen behandlar rätten att försvara tamdjur mot rovdjursangrepp. 
Där framgår det att man vid ett rovdjursangrepp först och främst får vidta åtgärder för att skrämmas. Ett rovdjur får enligt nuvarande lag bara dödas när det inte går att skrämma bort det. 
Vi ställer oss frågande till hur man skrämmer bort en varg som cirkulerar runt en hund, häst eller kalv. Ska man skrika, stirra argt eller kanske slänga kaffetermosen mot vargen?

Ändra paragraf 28
Angrepp mot tamdjur av rovdjur i allmänhet och vargar i synnerhet är ett problem som inte längre får nonchaleras från Stockholm och Bryssel. 
Om hela Sverige ska leva krävs det en revidering av paragraf 28 i jaktförordningen så att tamdjurets ägare, vårdare eller annan person tillåts att döda rovdjur som angriper tamdjur, eller om det finns anledning att befara ett sådant angrepp. 
Det är vidare orimligt att tamdjurets ägare, vårdare eller annan person inte tillåts döda rovdjur som angriper eller tros angripa tamdjur som befinner sig inom nationalparksområden. 
Jakt kan av länsstyrelsen beviljas på hela eller delar av ett nationalparksområde. Av den anledning bör paragraf 28 rimligtvis även gälla inom dessa områden, då rovdjursangrepp i nationalparksområden är fullt möjliga.

Gustav Ericsson, distriktsordförande MUF Dalarna
Adam Rydstedt, distriktsordförande MUF Gävleborg