Uppfyller verkligen små föreningar som Wolf Association Sweden, WAS, och Nordulv kriterierna för att få överklaga?
WAS hade nyligen årsmöte i en sluten grupp på Facebook. Det var nio medlemmar med på detta årsmöte och den naturliga frågan är om föreningen uppfyller kravet om antalet medlemmar.
Vidare valdes, enligt vad de själva uppger, en till stor del ny styrelse under konstituerande styrelsemöte. Vad jag vet kan en styrelse aldrig välja en ny styrelse, det ska ske på ett årsmöte.
Men WAS kanske inte har behov att följa sina egna stadgar eller föreningslagen?

Allt är hemligt
Sedan har vi Nordulv, en förening så hemlig att man kan tro att den inte finns annat än på pappret. Nordulv har en hemlig styrelse och hemliga årsmöten. Föreningen är så hemlig att den inte lämnar några spår efter sig, annat än överklaganden av skyddsjakter och licensjakter.
Jag efterlyser från politiskt håll ett – låt oss kalla det – kontrollprogram, en lista med kriterier som varje förening som har överklaganderätten årligen ska redovisa.
Listan ska innehålla uppgifter om styrelse, antalet medlemmar, deklaration för föreningen och så vidare. Den ska redovisas för domstol som godkänner föreningen som part att överklaga skyddsjakter och licensjakter.

På lösa grunder
Samtidigt måste det klargöras från statens håll vad som är minimikriterier för att kunna överklaga skyddsjakter.
Som det är idag känns det som det är på väldigt lösa grunder som oseriösa föreningar får överklaga skyddsjakter. För den drabbade parten kan det kännas hopplöst att få hjälp när en väldigt liten klick människor de facto styr svensk rovdjurspolitik och har en mycket stor inverkan på företags och enskilda människors ekonomi, psykiska hälsa och på djurhållning.
Detta är frågor som alla partier i Sveriges riksdag måste ta tag i för att få ordning på cirkus varg.
Mathias Kristoffersson
Voernese sameby