De två ministrarna Sven-Erik Bucht (S) och Åsa Romson (MP) konstaterar i en debattartikel i Svenska Dagbladet att det behövs mera samverkan och respekt kring varg. De skriver att vargen återhämtat sig och är här för att stanna, att varg är ett tecken på rikedom i skogen, att varg är en utmaning för näringarna och att vi ska ägna mera kraft åt att ha flera vargar, och så vidare.
Samverkan och respekt har tre tidigare rovdjursutredningarna påtalat vikten av. Den första rovdjursutredningen var 1999. Då var antalet vargar 59–75 stycken och utredaren skrev att ”vargstammens tillväxt bör vara långsam”.
Han noterade då att ”vargförekomsten skapar mycket starka känslor och stora konflikter”.

Försvinnande respekt
Fortfarande, 16 år senare, är det svårt att samverka när målet inte är tydligt. Respekten försvinner när känslorna får skena fritt och det är svårt att känna respekt när man blir kränkt.
Vargar vandrar in från Finland/Ryssland då som nu, och när de passerat vår landsgräns blir de skandinaviska vargar. 
Vargarna blir snabbt många, i fjol fanns cirka 80 vargflockar och par. Samtliga inom några få län. I vår föds 160–200 nya valpar, trots den omtalade jakten.

Alla åtgärder behövs
Det går bra för vargarna. Det går så bra så att alla tänkbara förvaltningsåtgärder behövs. Vargen är här för att stanna läser vi, och det är nog ingen som tvivlar på det.
Som en lydig unionsmedlem ska Sverige följa regelverken. Det är inte helt lätt, har Sverige fått erfara och tagit lärdom av.
En mängd åtgärder har vidtagits. Bland annat skriver länsstyrelsens rovdjursansvarige en mindre avhandling inför varje skyddsjaktärende. Länsstyrelserna räknar frenetisk vargfamiljer hela vintern. SLU analyserar DNA-prover i massor.
Vi läser att vargen är ett tecken på att djurlivet blir rikare. Några talar om toppredatorer, andra uppskattar mera om de själva får äta älgen.

All kraft på vargen
I debattartikeln skriver ministrarna att vi måste ägna mera kraft åt att kombinera vargar med får, kor, hästar och hundar. Är det ens är möjligt att ägna mer kraft åt vargar?
Har inte politiker, tjänstemän, forskare, organisationsföreträdare, lantbrukare, glesbygdsbor, ägnat mycket stor del av sin tid åt varg?
Vargar kostar så mycket att ingen ens har mäktat med att räkna efter hur mycket. Regeringen har vid flera tillfällen bett rovdjursutredare, kommittéledare, och nu till sist en ekonomiprofessor att räkna.
Resurser är aldrig obegränsade. Det innebär att andra djurarter inte alls får den uppmärksamhet de behöver så länge vargen anses ha ett överskuggande allmänintresse.

Mot varandra
Ministrarna konstaterar i artikeln att det är en utmaning att kombinera ännu flera vargar med får, kor och hästar på samma ställen.
När ministrarna talar om utmaning så talar en professor vid SLU om att vargen nu är ett hot mot den biologiska mångfalden och att miljövärden står mot varandra.
Fler och fler får, kalvar och hästar dödas varje år. Fler och fler djurägare sätter upp fler och fler elektriska stängsel för att skydda sina djur, där det är möjligt.
Men en del betesmarker, skogsbeten/fäbodbeten, är beroende av att djuren som betar inte är hägnade. Alla våra strandängar och hela skärgården är svåra att hägna.
För det öppna artrika landskapet behövs det djur som betar. De svenska naturbetesmarkerna är unika i världen.

Inga Ängsteg
Viltskadecenter, SLU