torsdag 28 mars

Opinion

Debatt: ”Djupt stötande för många landsbygdsbor”

Miljöorganisationerna kommer återfå makten över vargförvaltningen och kommer fortsätta med sina överklagningar, menar debattören i det här inlägget. Foto: Lars-Henrik Andersson

Med Högsta förvaltningsdomstolens helt nyligen fattade beslut kommer miljöorganisationerna att återfå makten över vargförvaltningen i Sverige.
En makt som de hade, och utövade, under några år av alliansregeringens styre.

Beslutet innebär i korthet att länsstyrelsernas beslut om licens- och skyddsjakt på varg kan överklagas inte enbart till Naturvårdsverket utan till samtliga av våra tre instanser förvaltningsdomstolar. 
Grunden till beslutet i Högsta förvaltningsdomstolen är den så kallade Århuskonventionen – utarbetad av ett FN-organ och implementerad av bland annat samtliga EU-nationer.
Den ålägger oss att skydda och bevara miljön inför kommande generationer och ger till exempel miljöorganisationer rätten till prövning av samtliga beslut inom miljöområdet i vid bemärkelse.

Förödande
Märkligt nog räknas varg- och övrig rovdjursförvaltning till miljöområdet, enligt konventionen och EU.
Konsekvenserna av inhiberade licens- och skyddsjakter på varg kommer att bli förödande för landsbygden och dess gröna näringar, tamdjursskötsel med betande får och kor som håller våra landskap öppna och vackra – och inte minst för jakten som ger närproducerat, ekologiskt och koldioxidneutralt viltkött.
Genom Århuskonventionen har Sveriges miljöorganisationer fått en oproportionerligt stor makt över vargförvaltningen och betingelserna för landsbygdens befolkning och deras näringars fortbestånd.

Missbrukat makten
Majoriteten landsbygdsbor anser att dessa organisationer missbrukar sin makt i detta avseende.
Låt oss se tillbaka 35–40 år i tiden. 1976 ansökte Svenska Naturskyddsföreningen hos Jordbruksdepartementet med stöd av en skrift, ”Projekt varg”, om att få inplantera varg inom ett område i norra Värmland. Ministern avvaktade i drygt fem år innan hon svarade och endast konstaterade att varg och valpar hade observerats inom just det område som avsetts i Projekt varg.
Många landsortsbor har den uppfattningen att vargarna inte gått på egna fötter till norra Värmland utan fått mänsklig hjälp med transporter. 

Grovt miljöbrott
Man håller också för sannolikt att anhängare och sympatisörer till våra miljöorganisationer varit behjälpliga. Det kan naturligtvis inte bevisas, men det finns ett antal graverande indicier på att så skett.
Det är alltså högst troligt att det begicks ett grovt miljöbrott i slutet av 1970-talet – ett brott som aldrig beivrades. För många landsbygdsbor känns det djupt stötande att miljöorganisationer som för 40 år sedan verkade för inplantering av varg (och möjligen också utförde den) idag missbrukar den makt de fått av Århuskonventionen och EU. En mer omfattande bakgrundsbeskrivning av dessa händelser finns på Rättviks jaktvårdskrets hemsida.
Inge Brorsson
Ordförande Rättviks Jaktvårdskrets

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se

Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.