Som alla andra barn knöt jag någon gång en handduk runt halsen och lekte superhjälte. Snart blev hjältelivet för krävande och under lång tid levde jag som alla er andra här på jorden. Men idag är jag hjälte igen. En miljöhjälte, och det är inte alls svårt.
För har du ett gott hjärta och en slant över delar du med dig – så är jag uppfostrad. Men jag vill att mina pengar ska göra gott, och i dagar som dessa är det lätt att bli lurad.
Får tiggaren behålla sina mynt eller går de rätt i tanken på en ny Mercedes?
Går mitt bidrag verkligen till cancerforskning eller fastnar de i administration eller i direktörernas lönekuvert?
Nej, eftersom jag har ett gott hjärta och en slant över går mitt överskott till en miljöorganisation. Naturen har inga dolda motiv eller tvivelaktiga planer. Det är en ultimat underdog och mitt säkraste hjältedrag när det gäller att ta mitt ansvar och lämna över en bättre värld till mina barn och mina barnbarns barn.

Tillsammans med andra hjältar skapar vi en motpol till mäktiga industrier som med profit som ledstjärna skövlar och skapar irreversibla sår i Moder Jord. I stridens hetta kan det ibland gå lite tokigt, men så länge kampen handlar om miljön är det helt okej. Vi människor får inte vara så känsliga.
Som till exempel när WWF med militärliknande medel tvingade bort Kameruns urbefolkning för att de störde djurlivet.
Tanken är god! Och med goda intentioner spelar det ingen roll om sanningen naggas lite i kanten eller man förenklar med serietidningsliknande narrativ där en maskerad miljöskurk står i ena ringhörnan och en miljöhjälte med handduk knuten runt halsen i den andra.
Att Naturskyddsföreningen sätter skräck i ett helt land genom kampanjer mot plaster eller konventionellt odlade vindruvor skadar inte några andra än pengahungriga kapitalister. Med all sannolikhet mår vi bättre av mindre plaster och mindre bekämpningsmedel i maten, och då gör det inget om faktaunderlaget balanserar på randen till hittepå.
Att Sverige genom WWF-arrangemanget Earth Hour, som arrangeras imorgon, lördag, klimatkompenserar för bara 12 av de 500.000 resor till Thailand som svenskarna årligen gör är en irrelevant jämförelse. Släcker du lampan är det bara att dra kalsongerna över långbyxorna – på lördag kan du också vara en hjälte.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Gott är gott och ont är alltid ont, och det behöver inte vara svårare än så.
Att djuren och naturen är goda visste Rousseau redan på 1700-talet, och civilisationen har bara fördärvat oss. Mänskligheten är en parasit på jordskorpan som tränger undan det som är vackert och äkta. Vi skövlar urskogar och utrotar djurarter. Förorenar, hatar och krigar – det gör inga andra varelser på denna jord ­– och tar vi bara ett steg tillbaka hamnar allt i balans.
Därför tänker jag dra mitt strå till stacken och, i bara trikåer, vandra ut i urskogen och bli ett med naturen. Fast inte riktigt än – på måndag sänder Animal Planet ett fantastiskt program om späckhuggare och vårens skira grönska är i färd att fylla balkonglådan – det vill man inte missa. Dessutom är det föräldramöte nästa vecka.

Det viktigaste i mitt hjälteskap är ändå att jag kommit till insikt att naturen går före människan. Kanske inte före mig personligen, just nu behöver jag både bil och dator för jobbet, men gärna före alla andra – helst människor som jag inte kan relatera till. Naturen går före alla er.

Därför är mitt standardsvar till allt som handlar om rovdjursjakt på sociala medier: Skjut en människa.
Därför skriver jag hatbrev till storviltsjägare så vi kan få stopp på lejonslakten. Att det i verkligheten leder till en sämre tillvaro för lejonen beror ju bara på att resten av mänskligheten är miljöbovar och inte hjältar som jag. (Vi måste alla offra en familjemedlem och flytta till grotta.)
Därför blir jag också medlem i Nordulv och kämpar för att vargstammen ska bli så stor att den kollapsar under sin egen tyngd, likt det tsarryska riket.

Vän av ordning tycker kanske att jag ska vänta med dessa storartade utspel tills jag faktiskt kopplat bort mig från elnätet och gått över till en kost baserad på fallfrukt och as, men där håller jag inte med. För även om det kanske klingar något falsk är tanken god.
Lite som när Naturskyddsföreningen anmäler skogsbrukare utan att ta ansvar för sina egna skogsavverkningar.
Eller som när man stämplar köttet som miljöbov utan en tanke på att viltköttet faktiskt är mer miljövänligt än de flesta odlade grödor.
Eller som någon av alla de andra gånger man med högfärdig min menar att jägare och fiskare, skogs- eller lantbrukare bara vill roffa åt sig mer än jorden bär och lägger sig i det naturliga kretsloppet.

Här kan det kanske vara på sin plats med en liten inflikning:
Visste du att endast 4 promille av Sveriges skogsmarksareal är äkta urskog. Det betyder att när vi diskuterar skogen och naturen i Sverige som något naturligt, pratar vi egentligen om 99,6 procent anlagd park – lägg till alla djur och vi har en jättestor djurpark.
Ni får resonera hur ni vill, men det där är fakta jag tänker blunda för. Det känns så mycket mysigare att fantisera om att björkarna vid kanten av E20 har stått där sedan inlandsisen drog sig tillbaka. Och bara tanken av en djurpark stor som en nation gör mig sorgsen i själen och kräver svåra avvägningar om vilket djur som ska jagas för att få allt att gå ihop.

Svensk Jakts artikel om vargen som miljöbov är ett stötande och kanske till och med humoristiskt alster, men det har flera poänger. Skulle siffrorna kommit från en miljöorganisation hade ingen rasat på Facebook, men att skapa miljöbovar verkar vara exklusivt för etablerade miljöorganisationer och må så vara.
En kanske viktigare poäng är: att antingen tar vi ett steg tillbaka från civilisationen, offrar den värld vi är vana vid och låter naturen sköta sig själv – eller så tar vi vårt ansvar och förvaltar resurserna i vår nationsstora djurpark.
Och att samsas om resurser gör inte någon till miljöbov, faktiskt inte ens vargen.