torsdag 28 mars

Jakt & prylar

Övning gör mästaren

Vid skogsjakt skjuter Franz-Albrecht gärna med rödpunktsikte och med båda ögonen öppna för att få bättre kontroll över omgivningen. Foto: Sten Christoffersson

Franz-Albrecht Oettingen Spielberg har närmast ikonstatus bland vildsvinsjägare över hela Europa, för sin skicklighet som skytt. Här får du ta del av Franz-Albrechts råd om hur man bär sig åt!

Första gången jag träffade Franz-Albrecht Oettingen Spielberg var vid middagen kvällen före inspelningen av Vildsvinsfeber 3, den första film han medverkade i. Den unge och ännu okände bayraren pratade utomordentlig engelska och vi hade en angenäm konversation om hundar och jakt. Hans sätt var tillbakadraget och han föreföll vara en vanlig jägare som var glad över att få chansen att medverka i filmen. Han pratade mycket om sin pappa och dennes betydelse för hans jaktliga uppfostran och hur viktig jaktetiken var för honom. Bland annat berättade Franz-Albrecht om när hans far frågade honom om han kunde träffa en råbock som stod ganska långt bort.
– Ja, det tror jag, svarade Franz-Albrecht.
– Då får du inte skjuta, replikerade hans far. Du får aldrig tro att du ska träffa, du måste veta. Skjut bara när du känner dig säker. Viktigast av allt är att inte skadskjuta. En bra jaktdag är inte när du fällt många vilt utan när allt du skjutit mot, även om det bara är ett enda vilt, fallit på platsen.

Hur hålla en hög nivå?
– Det är nog det bästa råd jag ­någonsin fått, konstaterar Franz-­Albrecht, och jag har levt efter den regeln sedan dess.
Vi träffades igen i höstas i Skåne, närmare bestämt på Söderåsens Shooting & Events, en nyöppnad skjutbiograf dit Franz-Albrecht ­bjudits in för att prata och visa jaktskytte. I en paus passade jag på att fråga honom om hur han upprätthåller sin egen höga nivå.
– Jag tränar mycket, både på bana och på skjutbiograf. Där använder man ju eget vapen och skarp ammunition. Det gör att man vänjer sig vid rekylen. Just rekylen förstör skyttet för många.
– Är man det minsta berörd av den rycker man till en smula vid skottet. När jag tränar på en skjutbiograf ­händer det efter cirka 40 skott att jag kan börja rycka av skottet eller göra andra fel, säger han. Då låter jag samma filmsekvens upprepas gång på gång medan jag svingar med och avfyrar utan skott i bössan. Det är då mycket lättare att upptäcka små fel och man kan träna bort dem innan det är dags att stoppa patroner i ­magasinet och skjuta skarpt igen.

Torrtränar mycket
– Mängdträning med skarpa skott är givetvis viktig, men jag torr­tränar också mycket med studsaren. ­Genom att följa horisontella linjer, till exempel golvlister eller ovan­kanten på en välklippt häck, och fyra av i rörelsen kontrollerar jag både sving och avfyringen, säger Franz-
Albrecht.
– Jag tror det är en nyttig övning för alla, menar han. Svingen måste vara absolut jämn och får aldrig bromsas upp det minsta i avfyrningen. Endast pekfingerns yttersta led får röra sig vid avfyrningen. Det kan vara svårt att upptäcka själv. Många skulle genast bli bättre skyttar om någon hjälpte dem med att kolla detta. Skytte mot rörliga mål handlar om muskelminne och psykologi, så det är viktigt att man tränar rätt och upplever framgång i träningen. Varje rörelse ska sitta i ryggmärgen och vapnet ska upplevas välbekant när det möter kinden så att man känner självtillit och helt kan koncentrera sig på målet.

Djur är inga måltavlor
– Träna aldrig i skogen, utan på skjutbana och skjutbio! Djur är inga måltavlor. Men ingen blir en duktig kulskytt utan att känna sitt vapen och dess tryck. Vapnet ska upp­levas som en del av en själv, menar Franz-Albrecht.
Skaffa ett så bra vapen du har råd till och se till att kolven passar, annars får du be en stockmakare om hjälp. Sedan är det bara träning som gäller. Träna regelbundet, men i små portioner. Att stå och banka iväg skott på skott i en timme ger aldrig bra resultat. Torrträna ofta på det sätt Franz-Albrecht berättade om, träna också i simulator, på skjutbiograf eller på älgbana. På kontinenten har de ingen motsvarighet till våra älgbanor, och det tycker Franz-Albrecht är synd för de ger utmärkt träning.

Du nämnde rekylens betydelse och den beror ju på kalibern. Vad skjuter du själv med?
– Kalibern saknar betydelse om man placerar kulan rätt. Vid vildsvinsjakt skjuter och laddar man om snabbare med en lättare kaliber tack vare mindre rekyl, men det finns ju rekyldämpare och då kan man gå upp i kaliber. Själv fördrar jag snabba kalibrar eftersom de kräver mindre framförhållning.
I Vildsvinsfeberfilmerna använd­er du rödpunktsikte och fäller vildsvin i fullt språng även på 100 meter.

Fördelen med rödpunktsikte jämfört med kikarsikte?
– Ett rödpunktsikte ger galen överblick när man skjuter med båda ögonen öppna. Då ser man inte själva siktet, bara rödpunkten, terrängen och målet. Det uppskattar jag all­deles särskilt vid jakt i skog eftersom jag då lätt kan välja en lagom lucka mellan träden. Dessutom är det parallaxfritt, så det spelar ingen roll om man slarvar med anläggningen i ett snabbt läge, kulan träffar ändå där den röda punkten ligger.
Franz-Albrecht har alltid jagat.
– Min far grundlade mitt jakt­intresse redan när jag var pojke, så jakten har alltid funnits där. Jakten är inte en hobby för mig, den är ett sätt att leva, säger Franz-Albrecht.

Vildsvin inte favoritviltet
När han under studietiden bodde långt hemifrån använde han alla pengar han kunde undvara på jakt, och fick därför massor av erfarenhet som skulle varit svår att ta igen sen­are. Ju yngre man är, desto bättre kan man grundlägga ett bra skytte.
Men även om man kan tro det så är inte vildsvin hans favoritvilt.
– Nej. Visst älskar jag vildsvins­jaktens spänning och utmaningar, men favoritviltet är rådjur. På våra hemmamarker arbetar vi hårt för att förbättra rådjursstammen, men hur mycket vi än anstränger oss kommer våra bockar aldrig upp i samma klass som de ni har här i Skåne. Det var en stor upplevelse för mig att få komma hit härom året för en film om lockjakt på råbock.

Hur upplever han att stå på pass med en videokamera i nacken?
– Första gången var värst. Jag var så inställd på att skjuta bra att jag fick det allra första vildsvinet först i tredje skottet. Jag måste skjuta där det passar kameran, vilket inte alltid är där jag vill.

Uppfatta fara och öka farten
Men fotografen Poul Erik Madsen och Franz-Albrecht är nu närmast ett radarpar och förstår varandra nästan utan ord.
– Han är själv jägare och en mycket angenäm person. Fast med extra folk på passet är det lättare för vildsvinen att upptäcka faran och öka farten och det är alltid en viss press att bli filmad. Man vill ju inte göra bort sig, menar Franz-Albrecht.
Franz-Albrecht är bara 31 år och har många, många jaktsäsonger framför sig. Hur tror han att hans skjutskicklighet kommer att utvecklas?
– Faktum är att jag inför varje säsong fruktar att jag inte ska kunna skjuta lika bra som då den förra slut­ade. Men jag är ändå ganska säker på att jag fortfarande utvecklas, bara jag tränar och jagar tillräckligt flitigt.

Hur många jaktdagar har du per säsong?
– Inte tillräckligt många.

Skjut som Franz-Albrecht!

• Kontrollera att ­vapnet passar. Andas in och andas där­efter sakta ut tills du känner dig avslappnad. Blunda och lägg an med studsaren. Se till att stocken ligger ordentligt mot axel och kind. Öppna ögonen. Ser du rakt genom siktet utan att behöva korri­gera? Annars passar inte kolven.
• Öva in en jämn sving och mjuk avfyrning under svingen genom att torrträna. Ingenting annat än pekfingrets yttersta led får röra sig i avfyrningen. Se till att svingen följer en vågrät linje och fortsätter även efter skottet.
Foto: Sten Christoffersson
• Genom att fatta förstocken så att ­pekfingret ligger parallellt med pipan blir det lättare att rikta vapnet rätt och stabilisera det under svingen.
Jag håller i ögonhöjd på ett löpande vildsvin. Skottet är då ögonblickligen dödande och fäller vildsvinet – även om det träffar lite lågt eller längre bak. Är det för högt blir det bom. Du kan tydligt se i filmerna hur vildsvinen gång på gång dör i steget vid sådana träffar.
Foto: Sten Christoffersson
• Det normala är att jag följer med i djurets egen fart. När jag bestämmer mig för att skjuta låter jag rödpunkten gå ikapp och passera vildsvinet och släpper skottet framför, med vapnet i rörelse. Hur långt fram beror såklart på avståndet samt målets och svingens hastighet. Man får aldrig hejda svingen. Då träffar du obönhörligen för långt bak.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Samtidigt på JaktPlay