03.00 ringer klockan. Trött! Upp, i med bössa och hunden i bilen. Stort intag av koffein.

Framme på marken smyger jag ut i mörkret mot tornet. Blåser väldigt mycket. Sätter mig i tornet och väntar. När det blivit ljust får jag syn på något långt bort. Upp med kikaren. Get med kid. De går sakta över vallen och äter. De håller sig på tryggt avstånd. När geten och kiden försvunnit får jag syn på ett smaldjur och nästan direkt ett till.

Tittar på dem i kikaren. Ja måste se fel. Kan ju inte vara två smaldjur. Måste väl ändå vara en liten liten bock. Hoppas hoppas.

Jag bestämmer mig för att smyga mig på dem. Smyger runt cirka 200 meter och kommer klockrent i vind. Smaldjuren betar vidare. Jag kryper ihop i en stenhög likt en grävling och studerar djuren som nu är på cirka 50 meter.

Jag tittar på rådjur i över 30 minunter men hur mycket jag än tittar så växer inga horn ut. Får upp mobilen och fotar ena djuret som då är fem, sex meter från mig.

Bock på vallen!
När smaldjuren lämnat mig bestämmer jag mig för att smyga vidare. Tar mig tillbaka till tornet för att hämta min väska. Och då ser jag den. Bocken! 100–150 meter från tornet, precis i kanten på vallen går han.

Jag smiter upp i tornet illa kvickt. Tar stöd mot tornet och osäkrar bössan. Bocken fortsätter sakta närmare skogen. Några svordomar för mig själv. Han kommer gå undan. Men i samma stund tar bocken ett kliv framåt. Klockren bredsida. Pang!
Bocken kryper ihop och försvinner.

Den la sig väl? Eller skuttade den ner i diket i kanten? Trots att jag vet att jag kan skjuta infinner sig den där lilla tanken. Var de för långt håll? Ja lite långt var det. Men det kändes jäkla bra. Ner ur tornet och smyger fram till skottplatsen. Och där ligger han

Underbar känsla och ett jäkla bra skott.

Jag känner stor lättnad och glädje över ett bra skott, en spännande jakt och en fin liten sextaggare.

Spännande avslut på en bra dag

Elva år sen första daten med mannen. Jag har sedan jag själv blivit jägare förstått att han måste varit rejält intresserad för att skippa bockjakten…

Fick med honom en sväng till skogen. Vi smyger in i skogen och lockar. Inget resultat.
Vi delar på oss. Jag smyger tillbaka till området jag var på i morse. Karsloken tar en promenad med hunden.

Redan på 500 meter ser jag att det är rådjur på vallen där jag såg smaldjuren imorse. Smyger, smyger.

Får trotsa min rädsla för världens läskigaste och mest oberäkneliga djur. Kor. In i hagen.

”Inte springa inte springa. Andas du är beväpnad. Gör de något så skjut bara”, tänker jag.

Smyger bland korna till en ny stenhög. Verkar ha blivit min grej det där. Upp med kikaren. Två smaldjur och en bock! En bock som är större än den i morse. Djuren lägger sig ner. Jag skymtar bockens horn i klövern. Smaldjuren betar, går och lägger sig och betar i omgångar.

Bocken reser sig upp efter cirka 45 minuter. Han går bort från mig.

Sträck på dig!
”Sluta ät och sträck på dig”, vill jag skrika. Strax efter får jag som jag vill. Bocken sträcker lite på sig. Pang! Då bryter helvetet lös i vallen. Smaldjur åt höger, smaldjur åt vänster. Två djur till flyger iväg.

Var fasen trillade den? Flög den också iväg med de andra? Jag går fram över vallen med bössan beredd. Hittar min bock på skottplatsen. Lungskott. Kan inte bli så mycket bättre.

En otrolig dag! Två bockar och vilken jakt jag fått uppleva. Spännande och allt har gått bra. Bra skott och den ena bocken finare än den andra.

Jag går hem och flår, fira med lite godricka och imorgon åker jag och försöker skjuta mig en räv.