fredag 29 mars

Jakt & prylar

Den första mårdhunden sågs redan 1947

Mårdhunden är stor som en räv men har kortare ben och svans, litet huvud med korta, runda öron och karaktäristisk ansiktsmask med svarta teckningar runt ögonen. Färgen är brun till gulbrun. Foto: Le Carlsson

Sedan några år bedrivs en kampanj för att förhindra att mårdhunden får fotfäste i Sverige. Arten har emellertid funnits här ganska länge.

Mårdhundens invandringshistoria börjar redan 1947, då det första fyndet gjordes i byn Svannäs utanför Arjeplog i Norrbottens län.
Det var Hjalmar Wennström som under hösten 1947 sett mys­tiska spårstämplar som han tolk­ade som spår efter en ovanligt stor katt. Djuret hade hela hösten uppehållit sig i byn och gjort täta besök på gårdarnas sophögar. Ingen lyckades dock få syn på det i dagsljus.
För att få klarhet gjordes en or­dentlig spårutredning. Det visade sig att djuret drogs till öppet vat­ten, där det uppenbarligen syss­lade med fiske. Det sporrade nyfikenheten ytterligare och en kväll släpptes en hund på det färska spåret. Det blev upptag och drev och slutade med fast ståndskall.
När Hjalmar Wennström kom fram till ståndplatsen hade hunden redan bitit ihjäl djuret, ett djur som definitivt inte var någon katt utan mer liknade en grävling. Vad det var för djur gick emellertid inte att utreda.

”Onaturligt fett”
Djuret flåddes och Hjalmar Wennström konstaterade att det var i god kondition och ”rent onaturligt fett”. Han bedömde vikten till tio kilo.
Skinnet skickades till viltundersökningen på Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, men även där hade man svårt att bringa klarhet om djurets identitet.
”Det ger intryck av att vara något slags korsning mellan både räv, grävling och tvättbjörn” skrev dr Gösta Notini i Svensk Jakt.
Först efter jämförelser med Naturhistoriska riksmuseets samlingar av asiatiska arter kunde dju­ret identifieras till mårdhund, eller kinesisk mårdhund, som det hette på den tiden.
Fyndet gav eko i vetenskapliga kretsar och finska forskare kunde bekräfta att omfattande utsätt­ningar av mårdhund skett på ryska sidan sedan 1929, i flera fall rätt nära gränsen.

Spontan spridning
Vid den här tiden hade redan flera mårdhundar fångats eller fällts i Finland, den allra första redan 1939 i Gränskarelen. Den rimligas­te förklaringen till mårdhundens uppträdande i Sverige ansågs vara spontan spridning från de finska förekomsterna över isen i Kvarken.
En mer fantasifull förklaring uppgavs i Stockholmstidningen, nämligen att djuret kommit från något främmande fartyg och så småningom hamnat i Arjeplog.

Mer info

Läs mer om mårdhundar i Sverige på www.mardhund.se

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Samtidigt på JaktPlay