En skrivelse från utrikesdepartementets rättssekretariat till EU-kommissionen är välkommen läsning för många yrkesjägare. 
Med stöd av artikel 9.1a i fågeldirektivet är det möjligt att bevilja skyddsjakt för att skydda näringsverksamhet, såsom uppfödning av boskap.
Fasaner och rapphöns kan inte i ”strikt mening betraktas som boskap, men de utgör en grundläggande förutsättning för näringen, på samma sätt som boskapen i en verksamhet med uppfödning av boskap”, skriver juristerna till kommissionen.

Stora förluster
Utförligt beskriver man vilken skador duvhöksangreppen orsakar företagen som säljer jakter på fasaner och rapphöns. Man uppskattar att cirka 20 procent av de utsatta fåglarna tas av duvhök, och skriver att det innebär en förlust på 270.000 kronor plus moms för ett företag som sätter ut 4.500 fåglar, där det jaktliga värdet på en fasan uppskattas till 300 kronor.
I skrivelsen beskrivs också vinsterna för den biologiska mångfalden som följer av de viltvårdsåtgärder som vidtas i samband med utsättning av fågel, liksom att utsättning är en förutsättning för att den naturligt förekommande rapphönan ska finnas kvar i livskraftiga bestånd.
”De små stammar (av rapphöns) som finns överlever i stor utsträckning på grund av vilt- och biotopvårdande åtgärder. Sådana åtgärder vidtas i stor utsträckning av jaktföretag. För jaktföretagande – som är baserat på utsättning av fågel – är viltvård en nödvändig förutsättning för att skapa en långsiktig förekomst av goda viltbiotoper. Sålunda finansieras viltvården med delar av inkomsterna från jaktverksamheten.”

Inget hot mot duvhöken
I skrivelsen konstateras också att duvhökens status är god, med cirka 4.000 häckande par i Sverige, och att skyddsjakten är/blir så försvinnande liten att den inte på något sätt påverkar det svenska duvhöksbeståndet.
Före detta jaktvårdskonsulent Poul-Erik Jensen som arbetar med viltvård i jordbrukslandskapet, välkomnar alla förändringar som minskar byråkratin och som gör det lättare att få tillstånd till skyddsjakt på duvhök.
– Det är inte någon som missbrukar ett skyddsjakttillstånd. Skyddsjakten är komplicerad och kostar pengar och något som man önskar kunna ta till bara när det är absolut nödvändigt, säger Poul-Erik Jensen.
Han menar också att antalet duvhökar som kan bli aktuellt att skyddsjaga är så få att det inte spelar någon roll för populationen.
– Man ska komma ihåg att fågelutsättningen och viltvården som följer av den gynnar duvhöken. Förmodligen så mycket att fler hökar överlever tack vare utsättningen, än som blir föremål för skyddsjakt, säger Poul-Erik Jensen.

Invasiv rapphöna!
Sveriges Ornitologiska Förening är inte oväntat emot utrikesdepartementets tolkning av regelverket. Duvhöken är klassad som nära hotad på rödlistan och ska inte skyddsjagas för att skydda en invasiv art som fasan, skriver man på sin hemsida. 
Lite oväntat benämner ornitologerna också rapphöna och gräsand som invasiva arter, som enligt hemsidan har negativ påverkan på andra arter eller hela livsmiljöer.