Pontus Larsson, 18 år, bor i lilla Önnarp, söder om Skurup. Härifrån har han i två år kört moppe till gymnasiet i Svedala, en tur som tog en halvtimme, men nu har han körkort och tar bilen. Pontus går på naturprogrammet och sista året ska alla elever göra ett större projektarbete där de visar upp sina naturvetenskapliga kunskaper. För Pontus föll valet på att studera rådjurens matvanor och hans ambitiösa forskningsprojekt imponerar.
– Jag tycker om biologi och här finns mycket rådjur runt omkring. Jag ville göra ett experiment med en åtelkamera på foderplatsen för att se vad rådjuren äter, berättar Pontus.
Gillar rådjur morötter och äpplen, eller tycker de bättre om havrekross och vete? Eller är färdiga foderblandningar kanske bäst?
Pontus la upp ett omfattande program för att kontrollera rådjurens matvanor.
–Jag har gått upp tidigt och vägt fodret varje morgon, säger han.

Bakom trädgården
Först använde han sig av en åtelplats hos en släkting. Men när grödan runt foderplatsen besprutades slutade rådjuren komma dit. Därför flyttade Pontus sin kamera och började utfodra rådjuren bakom familjens egen trädgård. Den gränsar mot åkermark och inga vägar eller grannar finns intill, det var alltså inga problem att sätta upp åtelkameran.
Pontus skriver i inledningen av sitt arbete:
”Jag använde mig i mitt projekt av olika sorters foder; morötter, havrekross, klöverpellets, äpple, vete och Granngårdens viltfoder. Jag valde morötter därför att jag blev rekommenderad detta av släkt och vänner. Havrekross och klöverpellets användes i testet eftersom Lantmännen i Skurup rekommenderar dessa foderslag till rådjur. Äpple, vete och Granngårdens viltfoder användes som mina egna förslag.”

Blir som gröt
– Jag kunde redan från början konstatera att morot inte var så bra, redan vid första frosten blir morötter smetiga och rådjuren vill inte äta dem. När det är kallt är inte heller äpple bra, de blir för hårda för djuren att bita i och tugga, förklarar Pontus.
– Havrekross däremot sväller i magen och blir som havregrynsgröt, det håller djuren sig mätta på länge, säger han.
Pontus kunde också konstatera att rådjuren åt olika mycket av de olika foderslagen under vissa perioder under året. Eftersom han vägde allt foder varje dag så kunde han studera hur mycket som åts upp. Havrekross var alltid populärt. Klöverpellets tyckte djuren också om, men behöver lite fukt för att avge doft och attrahera rådjuren. Vete var ibland godare än det färdiga viltfodret. Morötter rynkade de på näsan åt men äpple var gott så länge det inte var fruset.
– Ska man bara ge en sak så är havrekross bäst, anser Pontus.

Studerade beteende
En intressant sidoeffekt av att använda åtelkameran var att Pontus kunde studera rådjurens beteende på utfodringsplatsen.
– Bocken vaktade flocken när den åt och när han åt skyddade flocken honom. Han tillät inte att någon annan åt samtidigt som han. Jag såg direkt en form av hierarki, där bocken var starkast och bestämde, berättar Pontus.
Det fina gymnasiearbetet kom med i tävlingen Unga Forskare, som ägde rum i Lund tidigt i våras. Ett 25-tal arbeten deltog, utförda av gymnasieelever från Växjö och söderut i landet. Där fick Pontus visa upp hur han arbetat och vad han kommit fram till och även hålla ett föredrag på tre minuter.
– Jag satt också vid min monter och svarade på frågor, även från allmänheten som fick titta på projekten och rösta på dem, säger han.
Pontus arbete gick inte vidare i tävlingen, men juryn tyckte att det var så bra att det borde publiceras.
– Jag ville också visa att en dyslektiker kan göra ett sådant här arbete, berättar Pontus.
Han har alltså svårt att läsa och skriva och har haft hjälp av en speciallärare när texten skulle produceras.
– Jag berättade vad det skulle stå och så skrev hon.
Det stora projektet har haft ytterligare en positiv sida, tack vare att Pontus varit utomhus och gjort praktiska saker.
– Arbetet har varit väldigt skönt emellanåt, jag har sluppit tänka på skolan, kunnat gå ut och fodra och så gå in och väga foder och föra in uppgifterna i kolumner, säger han.

Fortsätter i höst
Pontus har också planer på att fortsätta stödutfodra rådjuren och studera dem i höst och vinter.
– Man skulle också kunna fortsätta arbetet genom att testa hur besprutningen påverkar rådjuren. Till exempel testa olika sorter och styrkor, funderar han.
Nu har Pontus gått ut gymnasiet och har sökt till civilingenjörutbildningen i Lund, där han kan specialisera sig inom viltteknik så småningom.
– Jag vill fortsätta inom det biotekniska. Men det är ett stort område så vi får se vad som lockar mest efter utbildningen som tar mellan fyra och sex år.
Planen är också att ta jägarexamen snart. Pontus har alltid följt med sin pappa på jakt och är numera hundförare och ansvarar för familjens labrador. Det blir mest fågeljakt och harjakt, som sig bör på Söderslätt.