fredag 29 mars

Jakt & prylar

[cycloneslider id=”slide-12515″]

Ideellt arbete för tryggare framtid

Runt om i Sverige finns många engagerade jägare som är beredda att arbeta hårt för jakten och viltvården. Några av dem hittar vi i Hok, där arvoden som denna grupp provledare dragit in gjort det möjligt för den lokala jaktvårdsföreningen att köpa marken där klubbstuga och skjutbanor ligger.

När Hookortens Jaktvårdsförening grundade sin anläggning fanns där en älgfigur och ett trädgårdsbord som jägarna sköt från. Sedan dess har fantastiskt mycket hänt.
En vackrare plats att träna sitt skytte är inte lätt att hitta, med små dungar av träd, fina gräsytor och med en porlande å som rinner rakt igenom. Utöver det fina banor för älg och korthåll och en lerduvebana med trap, skeet och numera också en sportingbana med flera kastare.
På anläggningen med det välkomnande namnet Jägarehemmet har under årens lopp mängder av jägarexamenelever avlagt sina praktiska prov i säker vapenhantering, avståndsbedömning och skytte med kula och hagel.

Fem trotjänande veteraner
Från första stund, skulle man kunna säga, har provledarna varit desamma, även om några har slutat och andra kommit till under årens lopp.
Fyra av de verkliga veteranerna finns på plats när Svensk Jakt gör ett besök en perfekt vårdag. Lage Israelsson, Kjell Svanberg, Stellan Eriksson och Georg Nilsson har hur mycket som helst att berätta om glädjen det innebär att vara provledare. Lars-Erik Götriksson saknades denna dag.
Inte oväntat har dessa veteraner också synpunkter på jägarexamens utformning.
Men vi tar det där med pengarna först, så är det avklarat. De ersättningar provledarna har dragit in för utförda jägarexamensprov har oavkortat gått till föreningen.
Från ett särskilt bankkonto har öronmärkta pengar förts över till klubbkassan för investeringar i diverse arrangemang på banan. Det har handlat om satsningar på faciliteterna för jägarexamen, men också på banor och samt till miljö och buller.
Beslutet att avstå sina ersättningar för föreningens bästa togs redan 1982. Med tiden blev det stora målet att få ihop tillräckligt med pengar för att kunna köpa marken.

Mycket pengar
– Vi har länge diskuterat problemen med att våra banor och klubbhus legat på arrenderad mark. Att ha en sådan här anläggning på ofri grund känns inte säkert inför framtiden, säger Stellan Eriksson.
När man först tog upp frågan med markägaren Sveaskog klassades området som industrimark och priset var därför alldeles för högt.
– Vi fick ta ett omtag och börja arbeta för att få till ett bättre pris. Till slut lyckades det.
Ett bättre pris är i det här fallet i runda slängar 300.000 kronor, avgifter för lagfarter inräknade. Riktigt så mycket fanns inte på provledarnas bankbok, utan medel fick tas också från den ordinarie föreningskassan.
– Det ska sägas att vi i föreningen haft en hel del diskussioner om detta. Alla såg inte värdet av att köpa in marken, utan ville investera i andra behjärtansvärda projekt. Men för oss var det här viktigt, säger Kjell Svanberg.
Och Stellan Eriksson fyller i:
– Nu finns det bättre förutsättningar för föreningens verksamhet framöver, och det känns riktigt bra.

Till nytta för många
Hur kommer sig då detta sparande åt föreningen, ingen hade ju kunnat säga något om provledarna tagit ut arvodena för egen del?
– Det är skönt att få visa att den ideella glädjen har funnits under alla år. Att få bygga upp en verksamhet som kommer många till nytta ger en sällsam tillfredsställelse. Men vi vill också säga att vi inte är unika. Det finns flera i denna och inom andra föreningar där det uträttas fantastiska insatser, säger provledarna.
En drivkraft för att arbeta som provledare är mötet med alla blivande jägare. Att hantera deras nervositet, att ge goda råd, att få glädjas med dem som klarar sin examen.
– Det har varit mycket roligt och givande för mig personligen, säger Lage Israelsson, och Kjell Svanberg fyller i:
– Att få en hälsning eller ett glatt tillrop från någon som tog jägarexamen för flera år sedan är också något positivt. Man lär känna många människor.

Jakttillfällen
Jägarexamen ja, en hel del har förändrats under årens lopp, till det bättre och till det sämre. Vissa ändringar i kraven på säker vapenhantering tycker provledarna inte om, och de är helt eniga om att frånvaron av praktisk jakt i utbildningen är en stor brist.
– Jag tycker att några jakttillfällen där eleven får följa med rutinerade jägare skulle ingå i kursen. Det borde gå att ta fram ett system för det som fungerar. Alla skulle ha nytta av praktik i utbildningen. Inte minst de blivande jägarna, säger Lage Israelsson.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Samtidigt på JaktPlay