Enligt rovdjurspropositionen, som röstades igenom av riksdagen i december 2013, är huvudregeln att den som ansöker om skyddsjakt också genomför och bekostar den. Men man skriver också att vid till exempel skyddsjakt på varg, så bör länsstyrelsen kunna bidra med medel.
Detta har man tagit fasta på i till exempel Skåne, där jaktledaren för skyddsjakten som just nu bedrivs blivit lovad ersättning.
– Vi har resonerat så att jaktledaren gör vårt beslut genomförbart och har en administrativ roll. Därför väljer vi att betala hans kostnader, säger Nils Carlsson, rovdjursansvarig på länsstyrelsen i Skåne.

Andra sidan länsgränsen
På andra sidan länsgränsen bedrivs skyddsjakt på samma varg. Men där går länsstyrelsen på huvudregeln som är att de sökande själva ska bekosta skyddsjakten. Detta har fått LRF Sydost att inte ansöka om förlängd skyddsjakt.
– Detta kan inte vara rimligt. Det är statens vilt, då borde det vara statens ansvar att bekosta åtgärder mot skadegörande individer. Det är syftet med skyddsjakt, säger Håkan Lundgren, vice ordförande i LRF Sydost, i ett pressmeddelande.
Åsa Dahlin är kommunikationschef på länsstyrelsen i Kronoberg. Hon berättar att deras beslut grundar sig på den prövning länsstyrelsens jurister gjort av ”En hållbar rovdjurspolitik” där det står att huvudregeln är att den sökande bekostar skyddsjakten. Där står det också att länssstyrelsen vid bland annat skyddsjakt på varg bör kunna bidra med medel.
– Det finns en möjlighet att fördela pengar ur viltskadeanslaget, men vi har valt att lägga de pengarna på förebyggande åtgärder, säger Åsa Dahlin.

Ingen ändring innan tvång
Håkan Lundgren på LRF Sydost ser mörkt på framtiden så länge länsstyrelserna använder regelverket på olika sätt och inte slår fast vem som bär det ekonomiska ansvaret.
– Det är helt uppenbart att ingen kommer att ansöka om skyddsjakt. Vid svåra förhållanden utan snö kan skyddsjakten ta tid och kosta åtskilliga tusen kronor. Vem vågar ansöka utan att veta prislappen? Det är beklagligt att länsstyrelserna använder sig av regelverket på olika vis. Detta skapar en ökad misstro för myndighetsbeslut. Det är naivt att tro att vargföryngringar ska få acceptans i södra Sverige när landsbygden ensam få ta de negativa konsekvenserna, avslutar Håkan Lundgren.

Det finns en stor risk att det här kommer att komma upp vid fler tillfällen i framtiden. Kommer ni att ordna fram pengar till viltskadeanslaget för att kunna finansiera skyddsjakten på varg i framtiden, Åsa Dahlin?
– Som det ser ut nu så kommer vi att luta oss på propositionen. Om lagstiftningen förändras så kommer vi att följa den, säger Åsa Dahlin.

Så för att det ska bli någon förändring här så kommer ni att vänta på att ni blir tvingade eftersom det redan nu finns en öppning i ”En hållbar rovdjurspolitik” som ni väljer att inte ta.
– Ja, det stämmer.